Därför kan en AI-bojkott skada svensk litteratur mer än den skyddar
Svenska Författarförbundet röstade den 30 maj 2026 för att fortsätta delta i SE.LLMA, ett tvåårigt projekt för en svensk AI-språkmodell. Bakom beslutet ligger en spricka som omröstningen inte lagade: ska författarna samarbeta med ett forskningsfinansierat AI-bygge eller hålla sig utanför helt? Den som ser bojkott som ett sätt att försvara svensk litteratur har förmodligen läst situationen baklänges.
Frågan är inte om svenska böcker hamnar i AI-modeller. Det har de redan gjort. Frågan är vem som bestämmer villkoren.
Vad SE.LLMA faktiskt är
SE.LLMA är ett tvåårigt projekt finansierat av WASP (Wallenberg AI, Autonomous Systems and Software Program), Wallenbergstiftelsernas stora satsning på artificiell intelligens. Målet är en storskalig svensk AI-språkmodell som speglar svensk kultur, historia och samhällsnormer istället för att importera amerikanska värderingar genom amerikanska modeller.
I projektet sitter forskare från WASP tillsammans med Sveriges Författarförbund, svenska förlag och mediehus. En uttalad ambition är att lägga grunden till rättsliga ramverk för att ersätta upphovspersoner när deras texter används i träningsdata. Det är den punkten som gör projektet annorlunda. Här finns för en gångs skull en part som vill betala.
Bojkottens logiska problem
Tänk efter vad ett nej hade inneburit. Författarförbundet kliver av. Forskarna fortsätter ändå, bara utan litteraturens röst i rummet.
Stora språkmodeller tränas redan på svensk text. ChatGPT, Gemini och andra har slukat svenska böcker, artiklar och bloggar utan att fråga om lov och utan att betala en krona. Det är den verkliga konkurrenten, inte ett Wallenbergfinansierat forskningsprojekt. Bakgrunden till den pågående utvecklingen av artificiell intelligens visar hur snabbt fältet rört sig utan att upphovspersoner fått något att säga till om.
Att vägra delta i SE.LLMA stoppar alltså ingen AI från att läsa svensk litteratur. Det enda det stoppar är möjligheten att bygga ett system där författare får ersättning och inflytande över hur deras verk används.
Den som lämnar förhandlingsbordet förlorar inte striden. Den förlorar bara rätten att påverka utfallet.
Karin Boye som testfall
Christer Sturmark, förläggare och en av rösterna för deltagande, har formulerat saken kärnfullt: han föredrar en AI som vet vem Karin Boye är. Det låter som en petitess. Det är det inte.
En språkmodell tränad på engelskspråkigt material känner till Sylvia Plath men trevar i mörkret kring Boye. Den kan rabbla rader ur ”Ja visst gör det ont” på ett ungefär men förstår inte modernismens svenska sammanhang, inte 30-talets Clarté-rörelse, inte hur ”Kallocain” föregrep dystopin med flera år.
En modell utan svensk litteratur i ryggraden blir en modell som ser Sverige genom andras glasögon. Det är inte ett kulturpolitiskt detaljbekymmer. Det avgör vilken bild av svensk kultur miljontals framtida sökningar kommer att möta.
Sprickan handlar om process, inte princip
Motståndet inom förbundet handlade mindre om AI och mer om hur beslutet fattades. Fyra författare lämnade in en motion med krav på paus: poeten Olivia Bergdahl, Nino Mick, Linus Kollberg och Mattias Beijmo. Deras invändning var att en existentiellt avgörande fråga drevs igenom utan tillräcklig demokratisk förankring.
Det är en rimlig kritik. Författare och översättare har olika intressen och en modell som tränas på översatt litteratur väcker frågor om vems arbete som egentligen utnyttjas. AI-debatten på stämman blottade ett missnöje som inte försvinner med ett enda beslut.
Stämmans lösning blev en kompromiss:
- Fortsatt deltagande i SE.LLMA fick grönt ljus från medlemmarna.
- Inget avtalsmandat utan förankring i medlemskåren först, styrelsen får inte teckna avtal över medlemmarnas huvuden.
- Förbundets ordförande Anja Gatu har drivit linjen att projektet är ett alternativ till techbolagens upphovsrättsbrott.
Kompromissen löste omröstningen men inte spänningen. Författaren Sara Bergmark Elfgren hör till dem som kritiserat förbundets tillvägagångssätt och den kritiken försvann inte med ett klubbslag.
Musikerna gick en annan väg
Det är värt att se hur en angränsande bransch reagerat. Flera musikerorganisationer, Sami, Svenska Musikerförbundet, Sveriges Yrkesmusikerförbund och Fackförbundet Scen & Film, gick ut i ett gemensamt upprop mot hur musik används i AI-tjänster.
Skillnaden är talande. Musikerna protesterar mot ett pågående utnyttjande där de saknar både ersättning och inflytande. Författarna har erbjudits en plats i ett bygge som åtminstone försöker lösa just det problemet.
Frågan blir då: är det klokare att stå utanför och protestera eller sitta med och forma reglerna? För svensk litteratur talar mycket för det senare. Förläggareföreningen har dessutom uppmanat regeringen att ta initiativ till en språkmodell där alla aktörers intressen tas tillvara, ett tecken på att branschen i stort ser samarbete som vägen framåt.
Vad som står på spel för svenska författare
Det handlar om tre konkreta saker, inte om abstrakt principrytteri.
- Ersättningsmodellen. SE.LLMA är ett av få sammanhang där det byggs en faktisk struktur för att betala författare när deras text tränar AI. Står man utanför finns ingen att förhandla med, bara techbolag som redan tagit för sig gratis.
- Den kulturella representationen. En svensk modell som kan sin Boye, sin Delblanc och sin Lagerlöf är inte garanterad. Den kräver att svenska författare faktiskt bidrar med material och kontext.
- Prejudikatet. Hur ersättning och rättigheter regleras här blir mall för nästa projekt. Den som inte är med när reglerna skrivs får leva med andras regler.
Det större perspektivet
Striden inom Författarförbundet är på sätt och vis en miniatyr av en fråga hela kultursverige brottas med. Hur skyddar man upphovsrätt i en teknik som per definition lever av att äta upphovsrättsskyddat material?
Bojkott känns moraliskt rent. Det är lätt att förstå lockelsen i att säga nej till hela AI-eländet. Men ren avhållsamhet förändrar ingenting när modellerna byggs ändå, någon annanstans, av någon annan, utan ersättning. Frågan påminner om den bredare diskussionen om hur algoritmer och digitala plattformar formar samhällsdebatten utan att de berörda parterna haft något att säga till om.
Svensk litteratur tjänar troligen mer på att sitta vid bordet med näven i fickan än på att lämna rummet med ryggen rak. Det är inte en bekväm slutsats. Den är förmodligen den riktiga.
FAQ
Vad är SE.LLMA?
SE.LLMA är ett tvåårigt projekt för att bygga en storskalig svensk AI-språkmodell. Det finansieras av WASP (Wallenberg AI, Autonomous Systems and Software Program) och samlar forskare, Sveriges Författarförbund, svenska förlag och mediehus. Målet är en modell som speglar svensk kultur och samtidigt ersätter upphovspersoner.
Vad röstade Författarförbundet om den 30 maj 2026?
Medlemmarna röstade på årsstämman för att förbundet ska fortsätta delta i SE.LLMA-projektet. Beslutet kom efter en kompromiss: styrelsen får delta men inte teckna avtal innan frågan förankrats i medlemskåren.
Varför ville vissa författare pausa projektet?
Fyra författare, Olivia Bergdahl, Nino Mick, Linus Kollberg och Mattias Beijmo, lämnade in en motion om paus. De ansåg att en existentiellt avgörande fråga drevs fram utan tillräcklig demokratisk förankring och varnade för splittring mellan författare och översättare.
Hamnar svenska böcker i AI-modeller om Författarförbundet bojkottar?
Ja. Stora internationella språkmodeller tränas redan på svensk text utan tillstånd eller ersättning. En bojkott av SE.LLMA stoppar inte den användningen, den tar bara bort möjligheten att bygga ett svenskt alternativ med ersättning och inflytande.
Vad har Karin Boye med saken att göra?
Karin Boye används som exempel på vad en modell utan svensk litteratur missar. En AI tränad mest på engelskt material känner dåligt till svenska författarskap. Förespråkare för deltagande menar att en svensk modell behövs för att AI ska förstå svensk kulturhistoria.
Hur ställer sig musikerbranschen?
Flera musikerorganisationer, däribland Sami och Svenska Musikerförbundet, gick ut i ett gemensamt upprop mot hur musik används i AI-tjänster. Till skillnad från författarna protesterar de mot ett pågående utnyttjande snarare än att delta i ett gemensamt bygge.
Johanna Rosén är redaktör på Aftonkuriren.se, där hon ansvarar för att lyfta fram aktuella samhällsfrågor med skärpa och engagemang. Med en bakgrund inom journalistik och kommunikation har Johanna en stark känsla för berättande och ett öga för nyheter som berör. Hon har tidigare arbetat på både lokala och nationella medier, och har särskilt intresse för kultur, livsstil och mänskliga rättigheter. På Aftonkuriren.se kombinerar hon redaktionellt arbete med strategisk utveckling för att ge läsarna relevant och engagerande innehåll varje dag.
Publicera kommentar