Fyra bulgariska städer kämpar om att få arrangera Eurovision 2027

Sofia är förhandsfavorit när Eurovision 2027 ska få en värdstad i Bulgarien. Men huvudstaden får konkurrens av tre utmanare: Plovdiv, Varna och Burgas. Den bulgariska regeringen ska utvärdera samtliga alternativ innan ett beslut landar.

Bakgrunden är historisk. Dara vann Eurovision 2026 i Wien med bidraget ”Bangaranga” och tog därmed hem den första bulgariska segern i tävlingens historia. Vinsten innebär att Bulgarien för första gången blir värdland, vilket också är något av en överraskning eftersom landet avstått från att delta de senaste åren av ekonomiska skäl.

Det här är de fyra kandidaterna

De fyra städerna har olika styrkor, och olika utmaningar:

• Sofia, huvudstaden med störst arenakapacitet och bäst infrastruktur för internationella evenemang. Arrangerade Junior Eurovision 2015.
• Plovdiv, Bulgariens näst största stad och tidigare europeisk kulturhuvudstad, känd för sitt kulturliv.
• Varna, kuststad vid Svarta havet, populär turistdestination med befintliga eventarenor.
• Burgas, också en kuststad, mindre än Varna men med växande turismsektor.

Att Sofia ses som favorit handlar mest om logistik. En Eurovision-final kräver arenakapacitet för tiotusentals besökare, presscenter för cirka 1 500 ackrediterade journalister, hotellsängar och flygkapacitet. Där har huvudstaden ett försprång som de övriga tre svårligen matchar.

Vad regeringen säger

Kulturminister Evtim Miloshev har bekräftat att alla fyra ansökningar ska granskas noggrant innan beslut fattas. Han har också gett ett löfte som kommer att följas noga av Eurovision-fans i hela Europa: arrangemanget ska hålla samma nivå som Österrikes 2026.

Det är ett tungt löfte. Wien-finalen i maj räknas som en av de mer påkostade produktionerna i tävlingens nyare historia, och Bulgarien har inte samma ekonomiska muskler som Österrike. Frågan om finansiering är därför inte småsak, den är central. Enligt danska TV2 finns det redan en bekymrad diskussion i bulgariska medier om hur värdskapet ska bekostas.

I praktiken brukar Eurovision kosta värdlandet mellan 250 och 600 miljoner kronor, beroende på arenans storlek, säkerhetslösningar och produktionsnivå. Den notan ska någon betala.

Varför vinsten kom som en överraskning

Bulgarien debuterade i Eurovision så sent som 2005, med jazzbandet Kaffe. Sedan dess har landet haft en blandad relation till tävlingen, flera år av frånvaro varvat med några riktigt starka resultat:

Mönstret är tydligt. När Bulgarien väl ställer upp gör de det med ambitiösa bidrag. Men ekonomin har gjort att landet pausat sitt deltagande flera gånger. Att vinsten kommer just nu, efter en period av återkomst, gör att förberedelserna måste gå snabbt.

Vad det betyder för svenska tittare

För svensk del innebär 2027 års tävling en ny destination för det redan stora kontingentet av svenska Eurovision-resenärer. Sverige har under flera år varit en av de länder som skickar flest fans till värdstaden, och bulgariska kuststäder som Varna skulle innebära en betydligt billigare resa än Wien, flyg och hotell på plats är generellt en bråkdel av motsvarande priser i Centraleuropa.

För SVT:s del är det också relevant ekonomiskt. Eurovision är en av kanalens mest tittade händelser per år, och produktionen från Bulgarien kommer att kräva svensk personal på plats. Som vi tidigare skrivit i översikten över Eurovision 2026 påverkar varje års arrangörsval hur kommentatorsteam, reporterresurser och produktionsbudgetar fördelas.

Och så har vi själva tävlingen. Sveriges resultat 2026 , där vi traditionellt har varit i toppskiktet, ska försvaras nästa år. Det blir tuffare än det låter när vinnaren är en bulgarisk popballad som dominerade både jury- och tittarröster.

När kommer beslutet?

Här finns ingen officiell tidslinje ännu. EBU (European Broadcasting Union) brukar vilja ha värdstaden fastställd senast sju till åtta månader före tävlingen, vilket pekar mot ett beslut under hösten 2026. Bulgariska BNT, som är public service-bolaget med ansvar för arrangemanget, har inte gett några officiella besked om processen.

Det som talar för att det går snabbt: Sofia har befintliga arenor, hotell och flygkapacitet som inte kräver omfattande nybygge. Det som talar för en längre process: politiska intressen i de tre andra städerna, som alla vill ha den turistekonomiska boosten ett Eurovision innebär.

Plovdiv brukar nämnas som den intressantaste mörkhästen. Staden har redan investerat tungt i kulturinfrastruktur efter att ha varit europeisk kulturhuvudstad, och ett Eurovision skulle passa narrativet om Plovdiv som Bulgariens kulturella centrum.

Vad händer härnäst

Tre saker att hålla utkik efter de kommande månaderna:

Finansieringen. Hur regeringen tänker dela kostnaden mellan stat, värdstad och EBU avgör mycket. Om Bulgarien tvingas dra ner på produktionsambitionerna kommer det märkas på allt från scenografi till efterfest.

Arenavalet. Sofia har Arena Armeec med kapacitet runt 12 000 personer. Det är hyfsat men inte i topp jämfört med tidigare värdarenor. Plovdiv och Varna har mindre alternativ. Om man väljer kuststad kan det bli en utomhusproduktion på sommaren, vilket vore ett brott mot Eurovision-traditionen.

Datumet. Eurovision går normalt i mitten av maj. Med bulgariskt värdskap kan vi förvänta oss runt 8–15 maj 2027.

Vinnarmelodin ”Bangaranga” har redan börjat klättra på Spotify i flera europeiska länder. Om låten håller sig kvar i listorna fram till nästa vår blir det första gången på länge som en Eurovision-vinnare har genuin streamingrelevans innan nästa tävling drar igång. Det är en bättre utgångspunkt än Bulgarien hade vågat hoppas på.