Narnia fyller 75 år och läses fortfarande av nya generationer

Den 16 oktober 1950 gav det brittiska förlaget Geoffrey Bles ut ”The Lion, the Witch and the Wardrobe” av C.S. Lewis. Sedan dess har Narnia-serien sålts i över hundra miljoner exemplar och översatts till fler än fyrtio språk. I Sverige kom första boken som ”Häxan och lejonet” 1959 och den står än i dag på bibliotekshyllorna i barnavdelningarna.

Sjuttiofem år är lång tid för en barnbok. Många av Lewis samtida är sedan länge glömda. Narnia är det inte.

Sju böcker på sju år, inte i den ordning du tror

C.S. Lewis skrev hela sviten mellan 1950 och 1956. Det gick fort och det märks på att böckerna hänger ihop lite hur som helst. Kronologin i berättelsen matchar inte utgivningsordningen, vilket lett till en av barnlitteraturens envisaste stridsfrågor: i vilken ordning ska man läsa dem?

Så här gavs de ut:

Häxan och lejonet (1950), fyra syskon evakueras undan Blitzen, hittar en garderob och möter lejonet Aslan.
Caspian, prins av Narnia (1951), syskonen kallas tillbaka till ett Narnia som hunnit förfalla i deras frånvaro.
Kung Caspians färd (1952), en sjöresa mot världens ände, den bok som ofta lyfts fram som seriens mest litterärt egensinniga.
Silvertronen (1953), Lewis mörkaste bok, med en underjordisk värld och en förtrollning som får de fångna att glömma att solen finns.
Hästen och hans pojke (1954), en sidoberättelse som utspelar sig under Häxan och lejonets sista kapitel.
Trollkarlens systerson (1955), förhistorien, där Narnia skapas ur ingenting medan Aslan sjunger.
Den sista striden (1956), världens undergång och seriens mest omdiskuterade slut.

Läser du i kronologisk ordning börjar du med bok sex. Läser du i utgivningsordning får du skapelseberättelsen först efter att ha lärt känna världen. Lewis själv lutade åt det första i ett brev till en ung läsare. De flesta litteraturvetare rekommenderar det andra, eftersom Trollkarlens systerson är byggd för att belöna någon som redan vet vem Aslan är. Den som läser för första gången bör börja med garderoben.

Kriget finns i garderoben

Det som gör Narnia mer än ren eskapism är att flykten aldrig är oskyldig. Serien öppnar med att fyra barn skickas iväg från London till ett hus på landet, eftersom staden bombas. Det var verklighet för nästan tre miljoner brittiska barn under andra världskriget och Lewis själv hade evakuerade barn inkvarterade hemma hos sig i Oxford. Barn som förlorat kontrollen över sin tillvaro kliver in i en värld där deras beslut spelar roll. Det är hela grundmotorn i böckerna.

Lewis hade dessutom själv legat i skyttegravarna vid Somme och blivit sårad 1918. Modet han skriver om är inte hjältemod i actionmening. Det är oftare det tröttare slaget, att fortsätta när man är rädd, att stå kvar när det inte finns någon publik. Silvertronens Puddleglum, en sumpvandrare som konsekvent förutspår det värsta, är seriens verkliga hjälte just för att han gör det rätta utan att för ett ögonblick tro att det ska gå bra.

Aslan är ingen hemlighet och Lewis dolde det aldrig

Att lejonet Aslan är en Kristusgestalt är ingen tolkning, det är en konstruktion. Lewis var en av 1900-talets mest lästa kristna apologeter och skrev böcker som ”Kan man vara kristen?” parallellt med Narnia. Han beskrev själv projektet som ett försök att smuggla förbi det han kallade barndomens vaktposter, alltså föreställningen att religion är något högtidligt och tråkigt. Den som vill fördjupa sig i Lewis och hans krets av författarvänner kan följa A Pilgrim in Narnia, en sajt dedikerad åt hans imaginära världar.

Här går också den skiljelinje som fortfarande gör serien omtvistad. Philip Pullman, författare till ”Den mörka materian”, har återkommande kallat Narnia moraliskt motbjudande och pekat på seriens kvinnosyn och på skildringen av folken i öknen söder om Narnia. Kritiken mot behandlingen av Susan i Den sista striden, där hon utesluts från slutet med hänvisning till intresse för nylonstrumpor och läppstift, har diskuterats i barnlitteraturforskning i decennier.

Att kritiken finns kvar är i sig ett tecken på seriens ställning. Man bråkar inte om böcker ingen läser.

Kungliga biblioteket katalogiserar Narnia i fyra generationer svenska utgåvor

Narnia-böckerna finns katalogiserade hos Kungliga biblioteket, som samlar allt som ges ut i Sverige. Serien har kommit i flera svenska utgåvor sedan Birgitta Hammars första översättningar och har levt kvar på biblioteken utan avbrott i över sextio år.

Den svenska mottagningen har varit mildare än den brittiska. Här har böckerna oftare lästs som sagoäventyr än som teologi, delvis eftersom en avkristnad läsekrets helt enkelt missar hälften av referenserna. Det säger något om böckernas hållbarhet att de fungerar båda vägarna.

Filmatiseringarna har gjort resten av jobbet. Efter Disney och Walden Medias tre filmer mellan 2005 och 2010 hittade en helt ny generation tillbaka till böckerna. Netflix har haft rättigheterna sedan 2018 och Greta Gerwig är knuten till projektet som regissör. Först ut är enligt bolaget en filmatisering av Trollkarlens systerson.

Det är ett intressant val. Att börja med skapelseberättelsen är precis den ordning Lewis förespråkade och de flesta läsare avråder från. Om Gerwig kan få den att fungera för någon som aldrig hört talas om ett lejon som heter Aslan återstår att se.

Mod, lojalitet och tvivel åldras inte och det är därför Narnia överlevde sin samtid

Bra barnböcker underskattar inte sina läsare. Lewis skrev om död, svek, ondska och förlust utan att mildra dem och han litade på att barn tål det. Silvertronen innehåller en scen där karaktärerna måste bestämma sig för om verkligheten de minns över huvud taget existerar. Det är filosofi, förklädd till drakar.

Serien lämnar också läsaren med något att göra. Aslan dyker inte upp och löser problemen. Barnen får själva bestämma sig för vem de ska lita på, ofta med bristfällig information, ofta när de är ensamma. Lucys upprepade dilemma i böckerna är att hon ser något ingen annan ser och måste välja mellan att följa det eller följa gruppen.

FAQ

I vilken ordning ska man läsa Narnia-böckerna?

Börja med Häxan och lejonet, alltså utgivningsordningen. Trollkarlens systerson är skriven som en förhistoria och fungerar bäst när man redan känner till Narnia. Lewis själv svarade i ett brev att den kronologiska ordningen var lika bra men han skrev inte böckerna i den ordningen och de flesta läsare får en tunnare upplevelse av att börja där.

Hur många Narnia-böcker finns det?

Sju stycken, utgivna mellan 1950 och 1956.

Måste man vara kristen för att uppskatta Narnia?

Nej. De religiösa parallellerna är medvetna men berättelserna fungerar självständigt som äventyr, vilket är en stor del av förklaringen till att böckerna slagit igenom även i sekulariserade länder som Sverige.

Vad händer med Narnia-filmerna?

Netflix har rättigheterna till bokserien sedan 2018 och har knutit Greta Gerwig till projektet. Först ut är en filmatisering av Trollkarlens systerson.