Valeria Luiselli låter en vulkan och en demenssjuk mormor mötas på Sicilien

Valeria Luisellis nya roman ”Början mitt slut” följer en mor och hennes tolvåriga dotter på en resa till Sicilien efter en skilsmässa. Mamman är på uppläsningsturné i Europa, vulkanröken närmar sig, vindarna tilltar och hemma i Mexiko glider mormodern in i demens. Boken finns nu på svenska i Niclas Nilssons översättning på förlaget Ramus. Det är Luisellis femte bok och den mest formmässigt egensinniga hon skrivit.

Fyra generationer kvinnor hålls ihop av en stulen mosaik

Det som binder samman romanens tidsplan är ett stöldgods. Berättarens mormor deltog i en arkeologisk utgrävning på Sicilien på 1920-talet och tog med sig en Proteusmosaik därifrån. När det avslöjades att hon var kvinna drevs hon bort från utgrävningen och emigrerade till Sydamerika.

Den mosaiken är inte bara en snygg detalj. Proteus är havsguden som byter skepnad för att slippa svara på frågor och romanen använder honom som sitt eget arbetsredskap. Fyra generationer kvinnor rör sig genom boken och ingen av dem står stilla tillräckligt länge för att låta sig definieras.

Samtidigt pågår tre kollapser parallellt. Ett äktenskap har tagit slut. En gammal kvinna i Mexiko tappar greppet om sina minnen. Och ett vulkanutbrott hotar att göra hela Medelhavsregionen obeboelig, med flyktingrutter som riskerar att vända riktning så att européer blir de som söker sig söderut.

Luiselli sätter aldrig ett likhetstecken mellan dem. Det vore billigt och hon är en för skicklig författare för det. Men hon låter dem ligga bredvid varandra och läsaren gör kopplingen själv: minnet som suddas ut hos en enskild människa, minnet som suddas ut hos en civilisation. En mormor som inte längre vet vem dottern är. En kontinent som inte längre kan läsa sin egen framtid.

Det är i mötet mellan det intima och det planetära som boken hittar sitt driv. Klimatkrisen är inte en kuliss här och den är inte heller en pamflett. Den är väder. Den är rök som ligger över en semesterö där två personer försöker klara av att vara mamma och dotter efter en skilsmässa.

Tolvåringens perspektiv gör jobbet. Hon är gammal nog att förstå vad som händer och för ung för att ha byggt upp de vuxnas försvar mot det. Under tiden skriver mamman på en roman som gör det allt svårare för dottern att avgöra vad som faktiskt hänt och vad modern hittat på. Ett barn som får sin verklighet omförhandlad av en förälder är ett obehagligt bra sätt att beskriva hur det känns att växa upp i en tid där prognoserna hela tiden skrivs om.

QR-koden i boken är ingen gimmick

”Början mitt slut” innehåller fotografier, listor och en ljudfil som läsaren når via QR-kod. Titeln pekar mot Aristoteles beskrivning av den fullständiga berättelsen, med början, mitt och slut och romanen ägnar sig åt att montera ner exakt den ordningen.

Här ligger bokens största risk. Formexperiment kan bli en trött författares sätt att slippa berätta. Luiselli klarar sig undan det men marginalen är inte stor. Den läsare som vill ha en rak historia från punkt A till punkt B kommer att bli frustrerad, för boken har många lager, många teman och gott om höglitterära referenser. Göteborgs-Postens recension landar i en liknande slutsats om formens risker.

Luisellis språkbyte märks i ”Början mitt slut”

Luiselli, född i Mexiko och bosatt i New York, hör till de mest intressanta latinamerikanska författarna i dag och har två essäböcker bakom sig utöver romanerna. Hennes förra roman ”De förlorade barnen, ett arkiv” följde en familj på bilresa genom USA för att dokumentera situationen för papperslösa mexikanska barn vid gränsen. Också där handlade det om barn som försvinner ur arkiven.

De två senaste böckerna är skrivna på engelska i stället för spanska, ett språkbyte som fått en del att höja på ögonbrynen. Det märks i ”Början mitt slut” på ett produktivt sätt. Prosan har något lätt förskjutet över sig, som om språket själv är en gäst.

Läs den om du gillar romaner som vägrar bete sig. Skippa den om du vill ha handling. Och läs gärna vår genomgång av klimatkrisen i Sverige efteråt, för Luiselli lämnar dig med en lust att kolla siffrorna.

Foto: PEN American Center / CC BY 2.0 via Wikimedia Commons