Vattenkraften och fisken: därför bråkar man om miljökraven

Dammar och turbiner gör att lax, öring och ål har svårt att ta sig upp och ner i svenska älvar, och därför ska alla vattenkraftverk få moderna miljövillkor. Bråket gäller priset: hur mycket el får miljökraven kosta? Sedan 2023 har regeringen först pausat omprövningarna och 2026 fått riksdagens stöd för att sänka kraven i vissa fall [3][10][13].

Så påverkar vattenkraften fisken

Det finns över 11 000 dammar i Sverige, enligt Havs- och vattenmyndigheten. Många har byggts där det tidigare fanns forsar och fall, och arter som är anpassade till strömmande vatten har minskat kraftigt eller försvunnit på vissa platser. Myndigheten nämner lax, öring, harr, nejonöga och flodpärlmussla. Dammarna stoppar också transporten av sediment och organiskt material, och regleringen ger flöden som varken arterna eller ekosystemen är anpassade till [3].

Problemen går åt två håll. Uppströms blir dammen ett vandringshinder som stänger fisken ute från lek- och uppväxtområden. Nedströms riskerar fisken att skadas i turbinerna. Där vattnet leds förbi den gamla älvfåran i en tunnel eller kanal kan den naturliga fåran bli nästan torr, en så kallad torrfåra, om inget vatten släpps dit. Därför kan moderna miljövillkor innehålla krav på minsta vattenföring [8].

Ålen är det tydligaste exemplet. Enligt en utvärdering från SLU 2024 har produktionen av blankål, den vuxna ål som vandrar mot havet för att leka, i svenska inlandsvatten sjunkit från över 700 ton per år 1960 till under 300 ton 2023. Samma år dödade turbinerna uppskattningsvis 115 ton blankål, och bara omkring 84 av 282 ton beräknas ha nått havet [4].

Samtidigt är vattenkraften ryggraden i elsystemet

Vattenkraften stod för 41 procent av Sveriges el 2025, eller 69 TWh, enligt branschorganisationen Energiföretagen, som räknar med drygt 2 000 kraftverk i landet [6]. Energimyndigheten anger i en rapport från 2026 omkring 1 700 kraftverk med en sammanlagd effekt på ungefär 16,5 gigawatt [5].

Det som gör vattenkraften svår att ersätta är att vattnet kan sparas i magasin och användas när elen behövs som mest. Det är den regleringen som gör det möjligt att bygga ut vind- och solkraft, som varierar med vädret [6]. Enligt Energimyndigheten, Havs- och vattenmyndigheten och Svenska kraftnät är vattenkraftens förmågor avgörande för att elsystemet ska vara driftsäkert [5].

”Hotas 10 procent? Eller hälften?”

Striden om hur mycket el som står på spel är gammal. Hösten 2013 lade Vattenverksamhetsutredningen fram förslag om hur vattenkraften skulle prövas mot miljöbalkens krav, och kraftbranschen reagerade starkt. I sin verksamhetsberättelse för 2014 skriver dåvarande Svensk Energi att större vattenkraftsaktörer lyfte exempel där 20 procent av produktionen kunde vara i fara [2].

Sportfiskarna svarade i januari 2014 med en text om kraftindustrins ”skräckpropaganda”. Enligt organisationen påstod kraftindustrin att mellan 10 och 50 procent av vattenkraften hotades. Sportfiskarna menade i stället att förslagen bara skulle minska produktionen med någon enstaka procent, eftersom de stora och samhällsviktiga kraftverken inte skulle drabbas av de hårdaste kraven [1]. I den texten länkade Sportfiskarna till en artikel här på Aftonkuriren med rubriken ”Mörka orosmoln över vattenkraften: Hotas 10 procent? Eller hälften?”.

Senare samma år föreslog Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten ett tak: miljöåtgärderna skulle sammanlagt få minska vattenkraftens produktion med högst 1,5 TWh per år [2]. Det motsvarar runt två procent av 2025 års produktion. Den siffran har sedan dess styrt hela arbetet [8].

Nationella planen: 20 år av omprövningar

Den 25 juni 2020 beslutade regeringen om den nationella planen för moderna miljövillkor, NAP. Den togs fram av Energimyndigheten, Havs- och vattenmyndigheten och Svenska kraftnät, och tanken är att alla vattenkraftverk ska ha tillstånd med moderna miljövillkor runt 2040 [7]. Miljövillkoren kan till exempel gälla fiskvägar, fiskavledare, krav på minsta vattenföring och i vissa fall att en anläggning rivs ut [8].

Kraftbolagen finansierar åtgärderna genom Vattenkraftens miljöfond, där åtta stora bolag bidrar med tio miljarder kronor [9]. Redan 2020 var Sportfiskarna kritiska till att 1,5 TWh-gränsen fick styra hur långt miljökraven kunde gå [9].

Pausen 2023-2025

De första ansökningarna lämnades in 2022 [7]. I januari 2023 pausade den nya regeringen omprövningarna i tolv månader för att skydda vattenkraftens bidrag till elsystemet. Pausen förlängdes flera gånger, och i maj 2024 meddelade regeringen att den slutliga förlängningen gällde till den 1 juli 2025 för de verk som skulle ha lämnat in ansökan 2024 [10].

I maj 2025 beslutade regeringen om ändrade regler inför omstarten. Bland annat ska vattenmyndigheterna se över om fler vattendrag ska klassas som kraftigt modifierade, vilket innebär lägre miljökrav, och domstolarna ska ta hänsyn till en nationellt effektiv tillgång till vattenkraftsel. Omprövningarna återupptogs sommaren 2025 [11].

Det här ändrades 2026

I februari 2026 föreslog regeringen att utrymmet för undantag i EU:s art- och habitatdirektiv ska utnyttjas fullt ut. Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) sa att omprövningen inte ska gå längre än vad EU kräver [12]. Riksdagen sa ja den 26 maj 2026. Förändringen gör att mark- och miljödomstolen vid en omprövning kan avstå från villkor som behövs för att skydda Natura 2000-områden, om EU-rätten tillåter det. Lagen och de tillhörande förordningsändringarna gäller sedan den 1 juli 2026 [13][14].

Åsikterna går isär. Vattenfall välkomnade lagändringen och skrev att det ”inte handlar om att sänka kraven” utan om att planen ska kunna genomföras som det var tänkt [15]. Energiföretagen efterlyser förutsägbara prövningar och menar att osäkerheten har hämmat investeringarna [6].

På andra sidan står oppositionen och fiskevården. Miljöpartiet ville avslå förslaget och pekade på vandrande arter som ål, öring och lax [16], och Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet reserverade sig också [13]. Sportfiskarna skrev i juni 2026 att arbetet med moderna miljövillkor och fiskvägar i praktiken har ”stannat av helt” sedan regeringen stoppade planen, utom i några få vattendrag där processerna redan var igång [17].

Fiskvägar och rivna dammar

Omprövningarna pågår ändå. I februari 2026 lämnade Vattenfall in ansökan för Älvkarleby och Söderfors i nedre Dalälven, de första av bolagets storskaliga kraftverk. Förslaget innehåller fiskvägar för lax och havsöring, ett omlöp för svagare simmande arter, högre minimitappning och att flera mindre dammar rivs. Produktionen väntas minska med omkring 16 GWh per år, ungefär en procent i Älvkarleby och tio procent i Söderfors, till en kostnad av runt 49 miljoner kronor [18].

För små kraftverk kan utrivning vara det som lönar sig. Den 25 september 2026 gav mark- och miljödomstolen Skellefteå Kraft tillstånd att riva sitt kraftverk i Hednäs i Åbyälven. Anläggningen ska vara borta inom fem år och området återställas [19]. Kraftverket producerade normalt 9 GWh per år, och bolaget bedömde att de skärpta miljökraven gjorde fortsatt drift olönsam. Utrivningen ska ge lax och öring fri väg förbi platsen [20].

Där står frågan i dag. Ingen av sidorna talar längre om att hälften av vattenkraften skulle försvinna. Tvisten gäller hur mycket av de 1,5 TWh som faktiskt ska användas, och hur mycket fisken ska få tillbaka.