Ungdomars psykiska ohälsa – varför ökar den och vad kan göras?

Den psykiska ohälsan bland ungdomar har under de senaste decennierna utvecklats till en av de mest oroande folkhälsofrågorna i Sverige. Statistiken visar att allt fler unga rapporterar symtom som ångest, stress och nedstämdhet. Skolhälsovården, vården och forskare försöker förstå varför ökningen sker – och vad som kan göras för att bryta trenden.

En dramatisk ökning under 2000-talet

Enligt Folkhälsomyndigheten har andelen ungdomar som upplever oro, sömnproblem och ångest ökat markant sedan början av 2000-talet. Framför allt är det flickor mellan 13 och 17 år som sticker ut i statistiken, där mer än var tredje uppger att de ofta känner sig stressade eller nedstämda. Även bland unga pojkar ses en tydlig ökning, men på något lägre nivåer.

Flera faktorer tros samverka. Prestationskraven i skolan har ökat, konkurrensen på arbetsmarknaden är hårdare och sociala medier har gjort att ungdomar ständigt jämför sig med andra. Samtidigt har normerna kring hur man ska se ut, prestera och vara social blivit allt mer krävande.

Skolans och sociala mediers roll

Skolan lyfts ofta fram som en av de största källorna till stress. Nationella prov, betygshets och höga förväntningar skapar en press som många unga har svårt att hantera. Det är inte ovanligt att elever upplever att de aldrig får återhämtning, vilket på sikt leder till både psykiska och fysiska symtom.

Sociala medier har också förändrat ungdomars vardag. På plattformar som Instagram, TikTok och Snapchat möts unga dagligen av ideal som kan kännas ouppnåeliga. Det handlar inte bara om utseende, utan också om prestation, status och livsstil. Den ständiga jämförelsen riskerar att urholka självkänslan och förstärka känslor av otillräcklighet.

Vården under press

Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) har under lång tid larmat om att vården inte hänger med i den ökande efterfrågan. Köerna är långa och många unga får vänta månader, ibland år, på att få hjälp. Det innebär att psykiska problem ofta hinner förvärras innan stöd sätts in.

Samtidigt arbetar flera regioner med att utveckla första linjens vård för barn och unga, vilket innebär att man försöker erbjuda snabbare stödinsatser i form av exempelvis kuratorer och psykologer i primärvården.

Vad kan göras för att vända utvecklingen?

Många experter menar att insatserna måste sättas in tidigt. Skolan pekas ut som en nyckelarena där det behövs fler vuxna med tid och kompetens att arbeta med elevernas psykiska hälsa. Kuratorer, skolsköterskor och psykologer behöver bli fler och mer tillgängliga.

Det lyfts också fram att föräldrar behöver mer stöd och kunskap kring ungas digitala liv och hur sociala medier påverkar. Att skapa forum för samtal om känslor och psykisk hälsa i både hem och skola kan bidra till att minska stigmat och göra det lättare för ungdomar att söka hjälp i tid.

På samhällsnivå diskuteras även behovet av bredare satsningar på kultur, idrott och fritidsaktiviteter. Att ungdomar får möjlighet till meningsfulla sammanhang och social gemenskap är en skyddsfaktor som kan motverka psykisk ohälsa.

En samhällsutmaning som kräver långsiktighet

Ungdomars psykiska ohälsa är inte en fråga som kan lösas över en natt. Den är ett resultat av flera samverkande faktorer: skolstress, sociala medier, samhällsförändringar och bristande resurser i vården. För att vända trenden krävs långsiktiga satsningar och ett helhetsgrepp där både skola, vård, föräldrar och politiker tar ansvar.