Österödskvinnan: det här vet vi om ett av Sveriges äldsta skelett

Österödskvinnan är en kvinna som begravdes vid kusten norr om Lysekil för omkring 10 000 år sedan. Hennes skelett hittades 1903, glömdes bort i nära hundra år och räknas i dag till de äldsta och mest kompletta människoskeletten i Skandinavien [1]. Här är det som faktiskt är belagt: hur hon hittades, hur gammal hon är, vad DNA och benanalyser visat och var skelettet finns.

Fyndplatsen: en skalbank på Härnäset i Bohuslän

Fyndplatsen ligger vid Österöd gård och torpet Ljungby i Bro socken, i nuvarande Lysekils kommun [2]. År 1903 stötte stenhuggaren Karl Ahl på ett skelett i en skalbank, alltså ett tjockt lager av musselskal [3]. Skelettet fick ligga kvar. Först 30 år senare grävde amatörarkeologen Johan Alin fram det [5], år 1933 [2][4].

Kvinnan tycks ha begravts sittande [4][5], med uppdragna ben, en gravställning som arkeologer kallar hocker [8].

Bortglömd i ett magasin i Lund

Efter utgrävningen hamnade benen i ett magasin i Lund, där de blev liggande i ungefär 60 år [5]. År 2007 identifierades de av osteologen Torbjörn Ahlström vid Lunds universitet och arkeologen Karl-Göran Sjögren vid Göteborgs universitet, och samma år kom skelettet till Göteborgs stadsmuseum [3]. Ahlström har kallat fyndet ”något av en sensation helt enkelt” [5].

Hur gammal är Österödskvinnan?

En kol 14-analys av en tand gav 9025 ± 65 år före nutid, okalibrerat [4]. Omräknat till kalenderår motsvarar det perioden 8003-7721 före Kristus. Museet placerar henne i slutet av Hensbackakulturen eller början av Sandarnakulturen, runt 8000 f.Kr. [2]. Det är därför hon brukar beskrivas som omkring 10 000 år gammal [1].

Hon levde alltså under äldre stenåldern, mesolitikum, när människorna i Bohuslän var jägare, fiskare och samlare. Enligt osteologerna var skelettet kraftigt fragmenterat, men delar från hela kroppen finns bevarade och inget ben är dubblerat, vilket visar att det rör sig om en enda individ [2][4].

Vad forskningen visat

Hög ålder och en aktiv kropp

Det som gör fyndet ovanligt är att kvinnan var gammal när hon dog. Hur gammal skiljer sig mellan källorna. I den vetenskapliga artikeln från 2009 bedömer Ahlström och Sjögren att hon var minst 60 och troligen 84-88 år [4]. Museet och SVT anger omkring 70 år [1][5], medan museets föremålspost nöjer sig med ”50+” [2].

Hon var cirka 170 centimeter lång [4], längre än genomsnittet för kvinnor på den tiden enligt Göteborgs-Posten [6]. Benen visar spår av benhinneinflammation och förslitning av diskarna i ryggen [2]. Ahlström har beskrivit skador som tyder på att hon var mycket aktiv, och i tänderna syns ingen periodisk stress, vilket han tolkar som att hennes uppväxt var god [6]. Vad hon dog av är okänt [2].

Kosten: inte bara fisk

Trots att hon bodde vid havet visade isotopanalysen bara ett måttligt intag av marint protein [4]. Museet tolkar det som att hon åt både från havet och från inlandet, och att hennes grupp kan ha flyttat mellan områden efter årstiderna [3]. Enligt GP pekar analyserna på bland annat rådjur, uroxe, älg, kronhjort, torsk, långa, fåglar och hasselnötter [6].

DNA: en blandning av två folkgrupper

Skelettet har DNA-analyserats vid Uppsala och Stockholms universitet [2]. Mattias Jakobsson, professor vid institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet, har berättat att forskarna läst varje position i hennes genom omkring 40 gånger [7].

Resultatet visar att hon hade mörka ögon, mörk hud och mörkt hår [7]. Genetiskt var hon en blandning av de två jägar-samlargrupper som vandrade in i Skandinavien efter istiden: en från sydväst och en från nordöst, längs den norska Atlantkusten [7][11]. Jakobsson uppger också att hon inte bar på några allvarliga ärftliga sjukdomar [7].

Någon vetenskaplig artikel som redovisar hennes genom i detalj har vi inte hittat. Uppgifterna om DNA kommer från museet och forskaren själv.

Kan man se Österödskvinnan på Göteborgs stadsmuseum?

Hon visades för allmänheten för första gången mellan den 5 november 2023 och den 30 april 2024, i museets stenåldersutställning Spåren talar [1]. Visningen sammanföll med SVT:s serie Historien om Sverige, där Österödskvinnan gestaltades i första avsnittet [1][8].

Museichefen Carina Sjöholm sa då att benen är så sköra att det kunde bli första och kanske sista gången hon visas [8]. På museets utställningssida i september 2026 nämns hon inte. Spåren talar finns kvar som basutställning, men där lyfts i stället Rolfsåkersmannen från stenåldern fram [9]. Vill du se henne är det säkrast att fråga museet innan du åker.

Österödskvinnan och andra mycket gamla skelett i Sverige

Österödskvinnan brukar kallas ett av Sveriges äldsta skelett, och dateringen stöder det. Så här står hon sig mot några andra kända fynd från äldre stenåldern:

Fynd	Plats	Hittad	Ålder
Österödskvinnan	Lysekil, Bohuslän	1903 (utgrävd 1933)	ca 8000-7700 f.Kr. [2]
Stora Förvar	Stora Karlsö, Gotland	utgrävt 1888-1893	ca 9300-8750 år före nutid [11][13]
Barumskvinnan	Barum, Skåne	1939	7010-6540 f.Kr. [10]
Kanaljorden	Motala, Östergötland	utgrävt 2009-2013	nära 8 000 år [12]

Barumskvinnan, som många söker som Barumkvinnan, är den kanske mest kända. Hon var runt 151 centimeter lång, 40-50 år när hon dog och begravdes, precis som Österödskvinnan, sittande. Hon visas i utställningen Forntider på Historiska museet i Stockholm [10].

I grottan Stora Förvar på Stora Karlsö grävdes omkring 7 000 fynd fram i slutet av 1800-talet [13]. Tre av individerna därifrån har dna-analyserats i en stor studie från 2018 och daterats till ungefär 9300-8750 år före nutid [11]. De är alltså något yngre än Österödskvinnan.

Vid Kanaljorden i Motala hittades kvarlevor efter minst tio människor, nio vuxna och ett barn. Två av kranierna hade suttit på träpålar, något forskarna fortfarande inte kan förklara säkert [12].

Det som skiljer Österödskvinnan från flera av de andra är kombinationen: hög ålder, ett nästan komplett skelett och en datering till omkring 8000 f.Kr.