Stockholms ensammaste man – vem var Branislav Tesanovic?

Hösten 2019 hittas en man död i sin lägenhet i Stockholm. Han har då varit avliden i nästan fyra år, utan att någon slagit larm. Fallet blir snabbt en symbol för den växande ensamheten i det svenska samhället. Men trots det tragiska ödet är mycket fortfarande höljt i dunkel: Vem var han – och hur kunde han bara försvinna?

En tyst död mitt i staden

Branislav Tesanovic dog våren 2016, 78 år gammal. Men det skulle dröja ända till hösten 2019 innan hans kropp upptäcktes, efter att kronofogden tillkallat polis som öppnade dörren till den tysta, instängda lägenheten. Det var då tre år, åtta månader och åtta dagar sedan han tagit sitt sista andetag.

Lägenheten låg i ett flerfamiljshus i västra Stockholm, där ingen av grannarna verkade ha noterat att han försvunnit. Elen var avstängd, posten låg orörd och inga anhöriga hörde av sig. Inget alarm gick, inga frågor ställdes.

Ensam i döden – men inte glömd

När det var dags för begravning verkade det som att ingen skulle komma. Branislav skulle läggas i jorden utan någon vid sin sida. Men i sista stund hände något oväntat: en äldre man dök upp. Han hade uppmärksammat ett avgörande misstag i polisens utredning – ett spår som glömts eller aldrig följts upp.

Den här mannen blev startskottet på en djupare granskning. Någon hade sett honom, känt honom – och nu ville han förstå vad som hade hänt.

Uppdrag granskning följer spåren

SVT:s Uppdrag granskning, med journalisten Ali Fegan, tog sig an det som snart kom att kallas fallet om Stockholms ensammaste man. Genom att följa myndighetsspår, arkivhandlingar och intervjua personer som på något sätt kände till Branislav, försöker Fegan teckna bilden av en man som en gång haft ett liv, relationer, en historia – men som i slutet försvann från allas radar.

Det blir en berättelse som handlar om mycket mer än ett dödsfall. Det är ett porträtt av ett samhälle där ensamhet kan vara lika dödlig som sjukdom, och där systemens mellanrum tillåter människor att glida undan – utan att någon märker det.

Hur kunde det hända?

Det är en fråga som återkommer i både reportaget och allmänhetens reaktioner: Hur kan en människa vara död i nästan fyra år utan att någon reagerar? Det är en skarp påminnelse om hur digitalisering, anonymitet och institutionell distans kan leda till att sociala nätverk försvagas – särskilt för äldre och ensamma.

Branislavs livsöde har blivit ett lackmustest för det moderna Sverige. Det handlar inte bara om en person som dog ensam, utan om hur samhället ser – eller inte ser – dem som lever i utkanten. När grannskap, släktband och myndighetskontakt inte längre räcker till, vem finns då kvar att bry sig?

Ett liv, en lägenhet, en påminnelse

Vi vet fortfarande inte allt om Branislav Tesanovic. Men vi vet att han fanns. Att han levde. Att han dog. Och att han nu, postumt, tvingar oss att ställa obekväma frågor om relationer, sociala skyddsnät och ansvar. I döden blev han en symbol – men i livet var han bara en man.