Ösigt och fnittrigt vid Skeppsbron idag med Paloma Faith
Den brittiska sångerskans första Sverigespelning på tisdagskvällen hade en rockig inledning som fick med sig publiken på en gång. Hennes kompband bestod av en till synes udda samling musiker elegant klädda i grå kostymer med doa-tjejen i tight svart klänning. Paloma själv var klädd i något fladdrigt leopardmönstrat med en scarf knuten uppe på huvudet och såg ut lite som en hemmafru som mimade framför spegeln med en Dry martini i handen. Texterna handlade följdriktigt om brist på romantik och brustna illusioner. Men någon bitterhet kunde inte man inte ana, tvärtom, det var en hemmafru som hade roligt, och glädjen på scenen smittade av sig.
Palomas röst var något nasal men ändå stark, med något som fick mig att tänka på isländska Björk. Musiken kändes 70-tals-discofunk, dansant, med ibland ösande gitarrer.
Ett fnittrigt mellanprat och hennes gratulationer till det kommande prinsessbröllopet andades ironi. Jag avslutar med ett Paloma-citat.
”Some like weddings and some like divorce.
