På fredagen gick jazzfestivalen in på andra dagen. För barnen var det ansiktsmålning och barnvänlig jazz, vilket uppskattades av min sex-åriga dotter. För vuxna var det bl.a. Courtney Pine.
Vi var där tidigt på kvällen och kombinerade middagen med bra musik. Vi fick god mat och rejäla portioner. Musiken vi fick oss till livs under måltiden var ”China Moses & Raphael Lemonnier”. De var riktigt bra. Sångerskan Raphael Lemonnier sjöng med intensiv röst. Det gick inte att koppla bort henne och tänka på annat, som bra musik ska vara.
När det var slut gick vi över till scenen Backen och lyssnade på Erik Lindeborg Trio som spelade jazz av klassiskt snitt i bra tempo. De spelade rent instrumentalt. Som avslutning spelade de en låt som verkade vara inspirerad av Familjen Adam, den där klassiska spökkomedin. Den var lite annorlunda.
Efter det lyssnade vi på Courtney Pine. Jag tyckte det var lite i samma stil som Kool & The Gang, som spelade senare på kvällen, 23.15. Det var, tyvärr, alldeles för sent för oss. Men Courtney Pine var trevliga att lyssna på. Deras musik passar på en festival. Men de som kom efter dem, Avishai Cohen, tyckte jag däremot inte passade in på Jazz-festivalen. Vid presentationen sas det att de varit på jazz-festivalen fyra år tidigare. Men då var inte alls lika stora som nu. Presentatören sa att de hade utvecklats till en av förgrundsfigurerna inom Kontemporär jazz. Jag tyckte att det som de spelade lät mer som folkmusik än som jazz.
