Oljebrottning? Aldrig hört talas om! Vad är det för något? Kom till Riksidrottsmuseet så får du veta.
Fotografen Florence Chapuis har följt den turkiska nationalsporten oljebrottning under många år och den 12 juni öppnar Riksidrottsmuseet en utställning med hennes bilder.
Brottning är en av världens äldsta idrotter. Det är känt att idrottsmän redan under antiken smorde in sig med olja vid brottningstävlingar. Vad som är mindre känt är att det än idag arrangeras tävlingar i oljebrottning. I den turkiska staden Edirne har det sedan 1360-talet hållits tävlingar varje år i denna brottningsform.
I slutet av 1300-talet hade det Osmanska riket gjort Edirne till sin huvudstad i den europeiska delen av nuvarande Turkiet. Avsikten var att ringa in det utdöende Bysantinska riket sista stödjepunkt Konstantinopel. När armén vilade upp sig började några soldater roa sig med att brottas insmorda i olivolja. Legenden säger att två bröder tampades intensivt och ingen fick övertag över den andre. I gryningen fann man dem bägge döda. När armén återvände till platsen året efter visade det sig att en springbrunn slagit ut precis där bröderna dött av utmattning. Platsen kallades Kirkpinar (fyrtio källor) och nu började en årlig tävling för att hedra bröderna. Tävlingen har fortsatt ända in i våra dagar och är antagligen en av världens äldsta återkommande idrottstävlingar.
– Att göra en utställning om oljebrottning är något jag önskat göra väldigt länge. Min pappa kommer från Turkiet så jag känner sedan barnsben till den fascinerande idrotten, säger Karl Örsan på Riksidrottsmuseet.
Fotografen Florence Chapuis har sedan ett tiotal år kontinuerligt dokumenterat den turkiska oljebrottningen. Riksidrottsmuseet visar nu ett urval av hennes bästa bilder och berättar om den fascinerande idrotten. Lördagen den 12 juni öppnar utställningen ”Yagli Güres – oljebrottning”.
Den 8 augusti kan du få uppleva oljebrottning live. Då blir det uppvisning på Gärdet utanför Riksidrottsmuseet.
– Det är brottare direkt influgna från staden Edirne som kommer, vilket blir extra roligt, säger Karl Örsan.
Källa: Riksidrottsmuseet
