Varje år omkommer ca 100 personer genom drunkning, oftast helt i onödan. Dessa drunkningar kunde på flera olika sätt ha undvikits genom ökad tillsyn från föräldrar, användande av flytvästar och fler livräddare på våra stränder.
Svenska livräddningssällskapet, SLS, gjorde för några år sedan en simkunnighets- och attitydundersökning bland drygt 2000 vuxna i åldern 19-77 år. Vi frågade bland annat om den enskildes kunskaper i livräddning. Så många som 70 % av de som deltog i undersökningen ansåg sig behöva mer kunskap. Drygt 80 % tyckte att det ska finnas livräddare/badvakter vid alla offentliga badplatser. Den undersökning som ett försäkringsbolag genomförde i maj i år kom i stort sett fram till samma resultat och visade även att endast hälften av svenskarna skulle klara av att livrädda någon som håller på att drunkna.
I SLS undersökning var det överraskande många som inte ansåg sig simkunniga* ca 30 %, vilket motsvarar cirka 2,2 miljoner vuxna.
Med bristande kunskaper ökar riskerna och med det ökar också behovet av trygghet. Vi måste se bristen på kunskap som ett problem som på ett eller flera sätt måste lösas. Vi vet att en lösning är ökad kunskap genom mer utbildning och/eller i kombination med en ökad säkerhet i form av livräddare vid våra simhallar och badplatser.
Att bada på egen risk
Att bada och vistas i och kring vatten ska vara förenat med glädje, frihet och trygghet. Tyvärr är en skylt med texten ”Här badar du på egen risk” allt vanligare i simhallar och på badplatser. Om kommunen eller annan aktör, som är ansvarig för badet, nu ser det som en risk att bada bör det väl även finnas information om hur du som badgäst minskar risken? Eller ännu hellre, – vad eller vilka åtgärder de själva har vidtagit för att minska risken!!
Svenska livräddningssällskapet anser att en skylt varken minskar riskerna eller antalet drunkningar.
Idag finns inget tydligt regelverk för vattensäkerheten vid våra bad. De regler som finns talar bara om att badet ska vara säkert i allmänna ordalag. Tyvärr är det först efter det att en olycka har inträffat som frågan väcks: – Hur säkert är det att bada i vår simhall eller i vårt bad? Här anser vi att kommunerna/aktörerna kan vara mer framsynta. Genom att sätta upp olika olycksscenarier kan man testa om den aktuella säkerhetsnivån är tillräcklig för en granskning eller olycksutredning. Därefter kan man bedöma vilken säkerhetsnivå som kan anses rimlig. Det handlar alltså om att få till ett relevant systematiskt säkerhetsarbete
I trafiken finns ”livräddarkameror” som har till syfte att få ner hastigheten på våra vägar. Dessa ”livräddare” är en ren förebyggande åtgärd som under några år gett mycket gott resultat. På samma sätt kan livräddare på våra stränder vara förebyggare av olyckor. Livräddare har en lugnande och ”farlighetsdämpande” effekt på badgäster och då framför allt bland barn och ungdomar som många gånger är mer exponerade för olyckor. Att ha en badvakt och livräddare på badet kan vara den hårfina skillnaden mellan liv och död, de är utbildade för att se om någon är i fara och hur man på ett säkert sätt ingriper.
Använd den befintliga kunskapen
Då många simhallar stänger under sommaren borde det finnas möjlighet att använda personalens kunskap även utomhus. Låt dem tjänstgöra på de badplatser som finns i kommunen. Med sin kunskap skulle de kunna förebygga många risker och ge snabb hjälp till allmänheten vid tillbud.
En annan möjlighet är att utbilda kommunens ungdomar till livräddare. Det skulle kunna ge dem ett meningsfullt sommarjobb samtidigt som kommunens innevånare får en säkrare och tryggare badmiljö.
Det är okunskap som är farligt! Inte vatten.
Karin Brand, generalsekreterare SLS
*definition på simkunnighet ”att kunna simma är att falla i vattnet, efter att åter ta sig upp till ytan kunna simma 200 meter varav 50 meter på rygg”
Källa: Svenska livräddningssällskapet.
