Vi har gjort ett test av frystorkad mat för de läsare som ska ut och vandra i sommar, i fjällen t.ex., för det är väl främst då som man använder frystorkat.
Vi kombinerade testet med en skön vårvandring mellan Ågesta friluftsgård och Paradisets friluftsgård söder om Stockholm. Då fick vi dessutom så bra testförhållanden som möjligt. Frystorkat uppskattar man ju bara efter en lång vandring. Jag har svårt att tänka mig något tråkigare än att sitta hemma i köket och äta frystorkat.Vi prövade sex olika maträtter och två efterrätter av märket Mountain House som säljs av Addnature. Ett par rätter var riktigt bra och ett par var inte alls bra. Vi var fyra personer, och vi hade lite skilda åsikter om rätterna. Men vi var helt överens om att det fattades salt i alla rätterna. Så ta med er saltkaret om ni ska ut på långvandring och tar med er frystorkat. Enligt tidigare erfarenhet gäller det all frystorkad.
Något annat att säga generellt om maträtterna var att förpackningen var väldigt snygg, kanske onödigt snygg, som bara fördyrar produkten. Dessutom inte speciellt miljövänlig. Det står ingenting på förpackningen om hur den ska källsorteras, vilket ju är kutym nuförtiden. De kanske inte räknar med att man ska källsortera utan bara slänga den i soptunnan vid nästa fjällstation. Ska man släpa runt på soporna tills man hittar en soptunna? Någonting vi efterlyser är KRAV-märkt frystorkat med komposterbar förpackning. Det syns att den svenska instruktionen på förpackningen är översatt av ett datorprogram. Det blir väl billigast så. Heter det verkligen ”oxygen absorberare”(särskrivet på förpackningen), den där lilla påsen med kemikalier som ska absorbera syret i luften? Det känns inte helt fräsht att den liggaer i påsen tillsammans med maten. Vad händer om det går hål på den eller om glömmer ta ur den när man är trött och hungrig efter en dags vandring, och det kanske dessutom är mörkt. Måste man verkligen ha den? Maten ligger ju redan vakumförpackad. Dessutom borde det finnas information på förpackningen vad man ska göra om man råkar svälja den.
Hur smakade rätterna då? Här är vår bedömning:
Kyckling Sweet and sour med ris: Jag tyckte att det bara smakade vatten och paprika, en annan att det smakade vinäger. En annan kommentar var att det var en skum smak. Ingen av oss gillade den här.
Pasta med lasagnesås: En rätt som gillades av alla, två i gruppen hade till och med den som favorit, och en hade den som sin näst bästa. Det var bra med kött och det var lite tuggmotstånd, som det inte alltid är när det gäller frystorkat. Enligt innehållsförteckningen skulle den innehålla rätt mycket ost, men den märktes inte mycket. De ”hermetiska tomaterna” var väldigt tillslutna, de gjorde inte mycket väsen av sig.
Kyckling Korma med ris: Den här rätten var det skilda åsikter om. Den var favorit för en av oss, men andra tyckte den var svampig. Om man tillsatte salt fick den en mild fin currysmak, den smakade mild nudelsoppa.
Spagetti Bolognaise: Den här var vi överens om att det var en av de sämsta. Det var mycket spagetti, men den kändes svampig och sunkig även om kryddningen var bra.
Kyckling Tikka med ris: Det här var den mest kryddiga av dem, riktigt god. Favorit för en av oss. Den hade en fin currysmak.
Lax och potatis i dillsås: En i gruppen sa att den här smakar som laxpudding på restaurang, så om man gillar det så borde man gilla den här. Men det önskades mer lax. Själv tyckte jag att den bara smakade smör. Den här rätten var det mest skilda åsikter om. Den fick både toppen- och bottenbetyg.
Rispudding med jordgubbar: Den såg läskig ut men uppskattades av alla i gruppen. Det var en god saftsås med smak av jordgubbssaft.
Vaniljsås och bär: Ett stort minus för utseendet och konsistensen. Det var en gråaktig gröt. Men den hade en fin bärsmak. Vaniljsmaken var en aning kemisk.
Till Ågesta Friluftsgård tog vi buss 833 från Farsta Strand, dit man kan ta både tunnelbana och pendeltåg. Den tar c:a en kvart. Från Paradiset gick vi en halvtimme till busshållplatsen Ådran och tog buss 709 till Huddinge stn. Från bilparkeringen vid Paradiset går det en stig rätt upp i skogen vinkelrätt mot körvägen. Följ den så kommer ni rätt. Den tar c:a 45 min. Den cirklar runt på småvägar genom sommarstugeområden, känns som ”Buss på villovägar”.
Foto: Arnold Lundin
