Med nya bevis från Sveriges MotorCyklister, SMC, beviljar åklagare prövning av ansvarsfrågan om vållande till annans död. Det rör sig om en dödsolycka där en motorcyklist omkom på grund av att den nya asfalten på E4:an var halare än en halkbana.
I september förra året polisanmälde SMC Trafikverket och ansvarig underentreprenör för vållande till annans död. Orsaken var att en motorcyklist omkom i en olycka på E4:an utanför Vagnhärad i augusti. Asfalten var så hal motorcyklisten, en 50-årig trafiklärare, gick omkull med sin H-D och sedan kanade in i ett vägräcke och omkom av krockvåldet mot en stolpe. Vittnen uppgav att vägbanan var mycket hal. Till och med räddningstjänst som kom till olycksplatsen fick sladd på sitt fordon.
Polisen beslöt att inte inleda förundersökning med hänvisning att det inte begåtts något brott. SMC hämtade därför in en mängd uppgifter om olyckan, framförallt om asfaltens beskaffenhet. En friktionsmätning som VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, utfört efter olyckan visar att asfalten bitvis var halare än en halkbana. Gällande föreskrifter säger att friktionen på en asfalterad väg ska vara 0.5. På den asfalterade vägsträckan 250 till 90 meter före olyckan var friktionstalet bitvis så lågt som 0.19. Det kan jämföras med halkbana som har friktionstal 0.20 och vinterväglag som har friktionstal 0.25.
Med dessa uppgifter har SMC lämnat in begäran om överprövning. Nu har åklagare beviljat denna begäran. Det innebär att polisen ska göra en förundersökning. Om den leder fram till att någon skäligen kan misstänkas för vållande till annans död ska förundersökningen övertas av kammaråklagare.
I åklagarens beslut om prövning nämns 3 kap 7 § brottsbalken där bland annat följande framgår:
”Ansvar för vållande till annans död förutsätter att gärningsmannen har orsakat den dödliga utgången och att han har orsakat denna genom oaktsamhet. Detta innebär inte att han för att kunna fällas till ansvar själv måste ha tillfogat den dödande skadan. Straffansvaret för honom kan uppstå genom en tidigare handling eller underlåtelse.
(…)
Det förekommer också i andra fall att den som enligt lag eller gängse uppfattning har att svara för att en bestående anordning är i nöjaktigt skick döms för vållande till annans död om han försummat att avhjälpa bristfällighet hos anordningen eller varna för risken och dödsolycka därför inträffat.”
Källa: SMC.
