Vi som alltid haft hem. Ljus stänger och det är tomt. Lager på lager. Täcke, täthet, pengar som skräpar och lyser. De som inte vill är inte de som inte har. Det går att fortsätta att konstatera. Hon räknade de fetare korna som cirkulation och överflöd. Havet slocknade, barnen slocknade. Alla kommer inte att få rum nu heller. Du ser på kon utan att se artefakten. Du ser på dem utan att se släktskap. Adopterade drag. Besvikelse, vanmakt. Korna dör i olika sjukdomar och hittas döda av barn. Gräs tänds och släcks. Myror. Pundare. Skydda dig, att stänga dörren inifrån.
Kan likgiltighet vara allmän egendom eller tvärtom.
Kan allmän egendom förstöras av fåglar.
Kakaduan var lika vit som ditt ansikte.
Kanadagässen var fria men inte deras flykt.
Jag räknar mina tillgångar. Jag räknar mina döda och förluster. En förmögenhet i vita pengar, rent begär, en kompromisslös vilja, viljans kamp. Din ovilja. Deras. Ingens skyldighet. En annan stat som inte har några pengar. En ko eller en öken. Det inleds biologiskt. Ta deras barn.
*
Presentation: Jenny Tunedal är poet och kritiker, född 1973, bosatt utanför Katrineholm i Sörmland. Har tidigare gett ut diktsamlingarna Hejdade, hejdade sken, Kapitel ett och Du ska också ha det bra. Kapitalet är en tidigare opublicerad dikt ur ett manus under arbete.
Text: Jenny Tunedal .
