Idag är Volvo-bilar fram- eller fyrhjulsdrivna. 1985 var situationen en annan. Sedan 1927 hade bakhjulsdrift rått hos Volvo Personvagnar AB men 15 oktober 1985 publicerade Volvo en bild på sin första standardbil med framhjulsdrift – 480ES. Därefter tog en ny teknisk era vid och sedan tolv år är Volvos bilar antingen fram- eller fyrhjulsdrivna. Och alltsammans började i ’rymden’…
Framtiden hette Galaxy
Volvo 480 ES var resultatet av ett stort övergripande och strategiskt planeringsarbete. Inom det stora bilprojektet som handlade om framtidens Volvo-bilar – kallat Galaxy – fanns flera tänkta spår för att ersätta 340/360-bilarna samt 240- och 760/740-modellerna på sikt. Grovt uttryckt utmynnade Galaxy i 400- respektive 850-serierna. Man arbetade på två fronter; på Volvo Personvagnar AB i Göteborg med den större bilen och på det nederländska dotterbolaget Volvo Car B.V. med de mindre kompaktmodellerna.
Volvo 480 ES var den första bilen ut i en helt ny generation bilar från Volvo Personvagnars holländska bolag Volvo Car B.V. vars bilar tillverkades i Born-fabriken. Det var inte bara framhjulsdriften som skiljde den från övriga Volvo-bilar. Den var dessutom låg och djärvt kilformad, 2 + 2-sitsig och med bakdelen utdragen till kombicoupeform som avslutades med en baklucka av glas. Strålkastarna vilade under lock och fälldes upp då de slogs på och grillen med sin diagonalribba var endast antydd – under främre stötfångaren istället för ovanför. Ansvarig för bilens design var Volvo Car B.V:s John De Vries och inredningen hade gjorts av en viss Peter Horbury, som senare skulle komma att bli Volvo Personvagnars designchef. Två gånger till och med.
En verklig vägvagn
Offentligt debuterade 480 ES på den internationella bilsalongen i Geneve 1986. Bilen var inte bara fräck att se på, den var också en mycket fin vägvagn. 480:ans dynamiska egenskaper motsvarade helt det sportiga utseendet trots att effekten inte var så hög, 109 hk. Motorn var på 1.7 liter och stammade från Renault. Den hade enkel överliggande kamaxel samt elektronisk bränsleinsprutning. I bilen satt tvärmonterad, också det för första gången i en Volvo, och drev framhjulen via en femväxlad låda. Detta sätt att bygga bil, med kompakt tvärställt drivpaket fram och följaktligen stort utrymme för de åkande innanför hjulaxlarna, var nytt för Volvo men anammades därefter över hela modellinjen.
Volvo 480 var mycket välutrustad redan i standardutförande och fylld av finurliga och praktiska lösningar. Mycket av det elektroniskt styrt, något som ibland tyvärr visade sig vara tveksamt ur tillförlitlighetssynpunkt. Självklart kunde en välutrustad bil som denna inte vara billig men den hade ett för tiden konkurrenskraftigt pris. 1986 års modell av Volvo 480 ES kostade 120.000 kr på gatan.
Turbo på topp
Till årsmodell 1988 kom ett välbehövligt effekttillskott tack vare av turboladdning. Volvo 480 Turbo försågs med elektroniskt styrt turboaggregat med laddluftkylare vilket betydde 120 hk och en toppfart strax över 200 km/h. 1993 förstorades sugmotorversionen till två liter med 110 hk och avsevärt förbättrat vridmoment som följd.
En cabrioletmodell i prototyputförande visades på den internationella bilsalongen i Geneve 1990 men någon serieproduktion blev det aldrig. De båda protoyperna som byggdes finns emellertid kvar, på Volvo Museum. Ytterligare några designstudier, bla en med targatopp och och en fastback, togs också fram och även dessa bilar har räddats till eftervärlden.
Ursprungstanken på en USA-lansering blev aldrig verklighet av olika skäl, framförallt prestandamässiga, men låg i plan för att man skulle komma upp i önskvärda volymer och bädda för fler modeller i 400-serien. Volvos 480-modeller kom därför att säljas i framförallt Europa och till Sverige kom ca 3.800 bilar av den totala produktionen på 76.375 bilar under tioårsperioden 1985 – 1995. I sin slutliga version kostade 480 Turbo 214.600 kr på gatan. Den sista 480:an rullade av banan i Born samtidigt som den helt nya kompaktmodellen Volvo S40 introducerades, 7 september 1995, och nästa tekniska generation tog vid.
