Många av dagens barn och ungdomar rör sig för lite. För att träningen ska fungera optimalt bör den anpassas efter barnets individuella biologiska förutsättningar och inte efter fysisk ålder, visar en ny avhandling vid Umeå universitet. Detta eftersom barn utvecklas i olika takt, bland annat beroende på när puberteten infaller.
– En bättre förståelse för hur biologisk mognad och tillväxt påverkar träningssvaret är viktig kunskap för tränare och idrottslärare för att skapa en utvecklande miljö och anpassa träningen, både för att nå bättre resultat och för att träningen ska upplevas som mer meningsfull, säger Daniel Jansson, doktorand i idrottsmedicin vid Umeå universitet.
I sin avhandling vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering har Daniel Jansson undersökt metoder för att mäta fysisk aktivitet hos barn, faktorer som är associerade med muskelstyrka hos tränade barn och ungdomar samt hur hormoner och inflammatoriska markörer i blodet svarar på träning.
Barn och ungdomars muskelstyrka är generellt lägre idag jämfört med tidigare generationer. Barns utveckling sker i olika takt beroende på när puberteten inträffar vilket också påverkar hur de på ett individuellt plan svarar på träningen. Styrketräning med fria vikter kan utföras av både barn och ungdomar. Styrketräning med samma relativa intensitet har dock olika effekter beroende på barnets biologiska ålder.
Avhandlingen visade att kroppsvikt och fettfri massa har större inverkan på barns muskelstyrka än biologisk mognad. Exempelvis är styrka i benpress starkt kopplat till kroppsvikt, medan explosiv benstyrka vid vertikalhopp är mer relaterat till lårens muskulatur.
I en annan studie undersöktes hur hormoner och inflammatoriska markörer svarade på ett styrketräningspass med fria vikter. Resultatet visade att ett styrketräningspass med samma relativa intensitet hade olika effekter beroende på barnets biologiska ålder. Pubertala pojkar fick ökade nivåer av tillväxthormonet IGF-I i blodet efter träningen, medan nivåerna minskade hos de prepubertala pojkarna. Det talar för att den aktuella belastningen var för tung för de yngre barnen.
– I idrotter där styrka är viktigt, kan en metod vara att gruppera baserat på kroppsmått som vikt. Det kan möjliggöra att barn och ungdomar utmanas på nya sätt som kan stimulera en långsiktig utveckling, säger Daniel Jansson.
Resultaten i avhandlingen visar att ett test av handgripstyrka kan användas som ett snabbt och enkelt test att uppskatta total muskelstyrka hos tränade barn. Ett handgripstyrketest kan vara ett bra alternativ för personer som arbetar praktiskt att mäta generell styrka hos barn utan att behöva utföra tidskrävande styrketester med fria vikter.
En av studierna i avhandlingen visade det sig att rörelsemätare som placeras på höft eller handled med hög noggrannhet kan mäta och klassificera nivåer av fysisk aktivitet och stillasittande hos treåringar. Den lilla och lätta rörelsemätaren Motionwatch 8 bärs på handleden är ett verktyg som används i programmet Northpops kohortstudie på barn i Västerbotten och som även kan komma att användas i andra framtida studier på de yngsta barnen.
Daniel Jansson är uppväxt på Åland och arbetar som lärare på Umeå universitets enhet för idrottsmedicin. Han föreläser även för idrottsförbund och föreningar med ett speciellt fokus på lagidrotter, styrketräning samt barn och träning.
Om disputationen
Daniel Jansson, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, försvarar fredag 17 januari kl. 9.00 sin avhandling Fysisk aktivitet och effekter av biologisk mognad hos barn. Med hänvisning till träning, biomarkörer, antropometriska faktorer och metoder.
Källa: Umeå universitet
Foto: Michael Coghlan, Adelaide, Australia
