Fler än fyra av tio av de som har dömts för ett brott återfaller i brottslighet inom några år. För att minska återfallsrisken och kostnaderna för samhället är det viktigt att identifiera vad som orsakar återfall. Detta skapar i sin tur förutsättningar för en mer evidensbaserad kriminalpolitik, något som nationalekonomen Randi Hjalmarson framför i en ny SNS-rapport.
Rapporten analyserar fyra faktorer som kan påverka återfall i brottslighet: sannolikheten att åka fast, alternativ till fängelse, miljön efter frigivning samt effekterna av fängelsevistelser och de många dimensionerna kopplade till dessa. Randi Hjalmarsson, professor i nationalekonomi vid Göteborgs universitet, sätter slutsatserna i relation till både föreslagna och genomförda reformer i Sverige.
»Med en växande fängelsepopulation och en ökande oro gällande brottslighet i Sverige är det mycket viktigt att beslutsfattare förstår huruvida det finns kausal evidens för att kriminalpolitiska förslag kommer att ha avsedd effekt. Det är mycket svårt för forskare att särskilja orsakssamband från korrelation i data. Men detta är ändå möjligt med hjälp av noggrant utformade forskningsupplägg, vilka ofta bygger på så kallade naturliga experiment. Denna rapport syftar till att informera beslutsfattare om vad vi vet och inte vet när det gäller vad som fungerar för att minska återfall i brottslighet. Jag hoppas också att den kommer att främja framtida dialoger mellan nationalekonomer och beslutsfattare inom kriminalpolitiken«, säger Randi Hjalmarsson.
När det gäller sannolikheten att åka fast visar forskning från Danmark och USA att om någon är registrerad i DNA-databaser leder detta till en mindre risk för återfall. DNA-register används även i Sverige men än så länge finns det ingen forskning om hur registrering av DNA påverkar risken för återfall.
Elektronisk övervakning används i allt högre grad runtom i världen för att begränsa växande fängelsepopulationer och har i många sammanhang även visat sig minska återfall i brottslighet. Det är dock inte klart om resultaten från befintlig forskning skulle kunna leda till slutsatsen att man bör öka användningen av elektronisk övervakning i Sverige.
Forskning om orsakssamband mellan själva vistelsen i fängelser och återfallsbrottslighet uppvisar blandade resultat. Vissa fängelsevistelser minskar återfall för vissa brottslingar. Dessa effekter beror exempelvis på den intagnes egenskaper, strafflängd och förhållandena i fängelset. I de nordiska länderna, där förhållanden i fängelserna historiskt sett är goda och där rehabilitering är något som betonas, syns några tydliga positiva effekter för vissa grupper.
Men inte ens de bästa fängelserna lyckas alltid med att rehabilitera brottslingar om dessa har svårt att hitta ett arbete som betalar en tillräckligt hög lön. Detta är ett potentiellt växande problem i Sverige i och med att bakgrundskontroller har blivit en allt viktigare del av rekryteringsprocessen. Det finns tydlig evidens att förbättrade legitima möjligheter på arbetsmarknaden minskar återfallsfrekvensen.
»Forskning visar att ekonomiska möjligheter även spelar en roll för hur en individ framgångsrikt kan återintegreras i samhället. Därmed är frågan om hur man kan minska återfallsbrottsligheten inte enbart relevant för beslutsfattare inom kriminalpolitiken utan även för de som arbetar med att skapa och implementera sociala och ekonomiska lösningar«, enligt Randi Hjalmarsson.
OM FÖRFATTAREN
Randi Hjalmarsson är professor i nationalekonomi vid Göteborgs universitet och sitter i Kriminalvårdens vetenskapliga råd. Hon har tidigare skrivit SNS-rapporten Social Policies as Crime Control.
OM RAPPORTEN
Rapporten Determinants of Recidivism är skriven inom ramen för SNS forskningsprojekt Brottslighet och samhälle. Det pågår 2022–2024 och fokuserar på hur brottslighet kan motverkas samt på vilka åtgärder som är effektiva i sammanhanget.
Källa: SNS
Foto: Simon Burchell
