Riktigt små partiklar av plast är inte bara dåliga för miljön. En studie som har letts från Umeå universitet visar att så kallade nanoplaster som kommer in i kroppen också kan försämra effekten av behandling med antibiotika. Resultaten tyder även på att nanoplasterna riskerar att leda till att bakterier utvecklar resistens. Inomhusluften i våra bostäder innehåller nanoplaster från bland annat nylon som är särskilt problematiskt.
– Resultaten är alarmerande med tanke på hur vanliga nanoplaster är och eftersom effektiva antibiotika för många människor kan vara skillnaden mellan liv och död, säger Lukas Kenner, professor vid Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet och en av forskarna som lett studien.
Nanoplaster är plastpartiklar som är små, betydligt mindre än mikroplaster, mindre än en tusendels millimeter och inte synbara för ögat. På grund av sin litenhet kan nanoplastpartiklarna sväva fritt i luften och har förmåga att ta sig in i kroppen.
I studien, som förutom forskare i Umeå har letts av forskare i Tyskland och Ungern, har forskarna fokuserat på hur några av de vanligaste nanoplasterna interagerar med tetracyklin som är ett vanligt bredspektrumantibiotika. Det visade sig att det blev en signifikant koncentration av antibiotikan på ytorna av nanoplastpartiklarna. Man kan säga att nanoplasterna suger åt sig antibiotika.
Nanoplasterna ifråga kommer från vanliga typer av plast som polyeten, polypropen, polystyren och nylon. De är vanligt förekommande i förpackningar och textilier. Inomhusluften innehåller ungefär fem gånger så mycket nanoplaster som utomhusluften, bland annat på grund av partiklar som frigörs från textilier.
En risk som forskarna pekar på är att bindningen till nanoplaster kan leda till att antibiotikan ”liftar” med nanoplasten i blodomloppet och transporteras till andra platser i kroppen än den är avsedd för. Detta kan både minska den riktade effekten av antibiotikan och riskerar att möjliggöra uppkomsten av antibiotikaresistenta bakterier. Det kan ske när antibiotika ackumuleras på fel plats i doser som är för låga för att döda bakterier men tillräckliga för att stimulera bakterier att mutera och gynna mutationer som är resistenta mot antibiotika.
– Även om det behövs mer forskning för att belysa sambanden och möjliga åtgärder, kan vi utifrån våra resultat slå fast att nanoplaster är en hälsorisk som bör tas på större allvar, säger Lukas Kenner.
Forskarna använde avancerade datormodeller för att analysera hur nanoplasterna binder till tetracyklin. Det visade sig att bindningen var särskilt stark till nanopartiklar av nylon, vilket är problematiskt eftersom just nylon är ett av de ämnen som förekommer rikligast i nanoplasterna i inomhusluften.
Studien som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports har letts av Lukas Kenner vid Umeå universitet, Barbara Kirchner vid Bonns universitet i Tyskland och Oldamur Hollóczki vid universitetet i Debrecen, Ungern. Delstudien om bindningen till antibiotika har letts av Nikola Zlatkov Kolev vid Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet. Lukas Kenner har nyligen tillträtt som gästprofessor vid Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet och fortsätter med forskning kring nanoplaster och hälsoeffekter.
Om den vetenskapliga publiceringen
The adsorption of drugs on nanoplastics has severe biological impact
Leonard Dick, Patrick R. Batista, Paul Zaby, Gabriele Manhart, Verena Kopatz, Lukas Kogler, Verena Pichler, Florian Grebien, Vince Bakos, Benedek G. Plósz, Nikola Zlatkov Kolev, Lukas Kenner, Barbara Kirchner, Oldamur Hollóczki
DOI: 10.1038/s41598-024-75785-4
https://www.nature.com/articles/s41598-024-75785-4
Källa: Umeå universitet
Bild: Inomhusluften i en vanlig bostad innehåller fem gånger så mycket nanoplaster som utomhusluften.
Foto: Greg Schechter, San Francisco, USA
