Tångskogarna av kelp längs nordöstra Stillahavskusten utgör ett unikt ekosystem med mycket stor biologisk mångfald. Tidigare har forskare trott att ekosystemet utvecklats samtidigt som kelpen under de senaste 14 miljonerna åren. Men en ny studie, ledd av paleontologen Steffen Kiel vid Naturhistoriska museet, visar att kelpen började växa där långt innan dess.
Studien, publicerad i tidskriften PNAS, visar att kelpskogarna fanns där redan för över 32 miljoner år sedan. Resultatet kommer från nyligen upptäckta fossil av kelpens vidhäftningsorgan, den del av kelpen som får den att sitta fast på havsbottnen.
– Fossilen visar återigen att evolutionen är mer komplicerad än vi tidigare trott. Den visar på en mängd djur som dykt upp och försvunnit i kelpskogarna de senaste 32 miljoner åren. Den kelpskog vi har idag har utvecklats först de senaste miljoner åren, säger Steffen Kiel.
Totalt 12 fossil har hittats
Fossilen upptäcktes på en strand i den amerikanska delstaten Washington av James Goedert, en amatörletare av fossil vid Burke Museum i Seattle, som har jobbat tillsammans med Steffen Kiel i över 20 år. Under några års tid lyckades han totalt hitta 12 fossil av kelpens vidhäftningsorgan. Vidhäftningsorgan är hårdare än kelpens stam och blad, och fossiliseras därför lättare. Något överraskande har liknande fossil inte hittats på andra platser i världen.
Den nya studien gjordes bland annat tillsammans med Cindy Looy, paleobotaniker och professor vid University of California. Hon bad en kollega att göra en 3D-röntgen av ett fossil av kelpens vidhäftningsorgan som uppskattas vara 32 miljoner år gammalt. De såg bland annat krabbor, snäckor, musslor och små organismer gömda i hålrummen. De noterade samtidigt att mångfalden av ryggradslösa djur inte var lika stor som idag.
– Först sas det att kelpen inte funnits i mer än 14 miljoner år, eftersom de djur som vanligtvis finns där ännu inte dykt upp. Vår studie visar att kelpen faktiskt fanns där. Egentligen är det inte så konstigt, för det behövs först en grund för själva ekosystemet innan allt annat kan dyka upp, säger Cindy Looy.
Avkylning av jorden har främjat utvecklingen av kelp
De moderna kelpskogarna trivs bäst i svalt vatten. De nyligen upptäckta kelpfossilen växte också fram efter en period med kraftig avkylning på jorden, övergången mellan de geologiska tidsåldrarna Eocen och Oligocen. Det enda andra kända kelpfossilet är från sediment som är 14 miljoner år gamla i Kalifornien.
– Den kelpen var mycket större än vad de äldre vidhäftningsorgan vi nu har hittat visar och markerar början på de moderna kelpskogarna vi ser än idag där sjökor, uttrar och sjöborrar alla spelar viktiga roller. Det verkar som om avkylning på jorden har främjat utvecklingen av kelpekosystem, säger Steffen Kiel.
Ger ledtrådar till födokälla för Desmostylia
Fossilen har också gett nya ledtrådar till hur den utdöda djurgruppen Desmostylia levde. Det var marina, lite flodhästliknande djur, som dök upp i nordöstra Stilla havet för ungefär 30 miljoner år sedan.
– Man har länge trott att kelp var en födokälla för dessa stora djur, men bevis har saknats, våra kelpfossil visar nu att det faktiskt fanns kelp där redan när Desmostylierna levde, säger Steffen Kiel.
Källa: Naturhistoriska riksmuseet
Bild: Kelpskog i Kalifornien. Foto: Gustavo Gerdel
