Aftonkuriren har fått oss berättade av två interner på Skenäs-anstalten, Svärd och Gustavsson, om hur förhållandena på anstalten.
Vi sitter av våra straff på Skenäs-anstalten ett par mil utanför Norrköping. Detta är en klass3-anstalt vilket innebär att under tiden man sitter där så skall man återanpassas till ett liv i samhället. Det ska vara den lindrigaste formen av fängelse. Vi som sitter här har blivit nedklassade från klass2-anstalt. Och så finns det de som blivit dömda till klass3-anstalt av olika orsaker. Allt detta sköts i Kriminalvårdens regi.
Det finns en del saker vi skulle vilja klaga på här på anstalten. Till att börja med sitter vi antagna på en stor byggarbetsplats där det sker sprängningar mitt i bland oss. Detta har skett 3-4 gånger om dagen de senaste veckorna. Byggarbetarna har åtminstone hjälm som skydd när det smäller. Vi har ett 2,5 meter högt nätstaket.
På ett fängelse råder arbetsplikt. Men här har vi en ”arbetslöshet” på cirka 40-50%, vilket ökar hela tiden med överbeläggningen. Nu är det så illa med överbeläggningen att det placeras ut madrasser på golvet i cellerna som är byggda för en person. (Två personer om man placerar ut våningssängar men det verkar det inte finnas tid för.) Golvytan i cellerna är cirka åtta kvadratmeter, så man går och snubblar på varandra på nätterna när man går till toaletten.
Sedan har vi en programverksamhet som vi måste gå igenom för att kunna återanpassas till samhället. Men problemet är att det finns inga platser på de program som de har. Konsekvensen blir att den så kallade vården flyttas fram till efter villkorlig frigivning. All så kallad vård och programverksamhet läggs på läggs på frivården. Var är rättssäkerheten i detta?
Två interner på Skenäs-anstalten
Bild: Skenäs-anstalten. Foto: Olav Holten / PP-Press
