Samtidigt som Finland och Sverige förbereder sina parlament för ett beslut om NATO-medlemskap pågår en politisk positionering i USA inför valet 2024. Ett NATO-medlemskap är långt ifrån självklart.
I veckan höll de finska och svenska statsministrarna en gemensam presskonferens, där det underliggande budskapet var tydligt – vi är på väg att ansöka om NATO-medlemskap. För att ett sådant skall bli verklighet krävs att alla nuvarande medlemmars parlament godkänner medlemskapet. Av de trettio medlemsländerna kommer majoriteten med stor sannolikhet att godkänna förfrågan, men det finns några osäkra länder såsom Polen, Ungern och Turkiet, där svensk kritik mot nedmonteringen av de demokratiska institutionerna kan bestraffas. Men det största och viktigaste frågetecknet är vad kongressen i USA väljer att svara. Här behövs 2/3 majoritet för att ta in en ny NATO-medlem.
Redan nu har det republikanska partiet i USA lagt sin strategi och påbörjat sin positionering för att återta Vita huset vid 2024 års presidentval. Det finns en stark fraktion i partiet som vill se en återkomst för Trump i Vita huset, och beslut rörande NATO är en viktig fråga för denna och Trump. Redan som president visade Trump att han var skeptisk till NATO, framförallt eftersom inte alla länder uppfyllde 2%-målet för finansiering av organisationen. Att NATO-medlemmar hade andra prioriteringar, politiskt eller finansiellt än de som föll Trump på läppen stämde inte med hans vision om “Make America great again”.
Mitt under brinnande krig i Ukraina röstade 30% av de republikanska representanterna i början av april MOT att uttala ett principiellt stöd för NATO. Det finns med andra ord 30% republikanska politiker i kongressen som INTE stödjer NATO eller som väljer att inte stödja NATO tills de vet vad Trump tycker i frågan. Kanske får vi inte något svar på den frågan förrän efter valet 2024….
Även om Finland och Sverige väljer att ansöka om medlemskap i NATO idag så är vägen till ett reellt medlemskap både krokig och lång. Att Ryssland kommer att reagera starkt mot en sådan medlemsansökan vet vi redan, frågan blir då hur Finland och Sverige skall förhålla sig till det faktum att vi under lång tid riskerar att inte vara medlemmar och att det finns en betydande risk att vi inte kommer att släppas in i NATO överhuvudtaget. Att stärka det bilaterala militära samarbetet blir ännu viktigare liksom att bygga upp egen militär kapacitet. Kanske måste vi också driva på för en ökad överstatlighet inom EU, där egen militär kapacitet inte skall uteslutas. Om USA fortsätter backa bort från NATO måste detta tomrum fyllas av något annat. Faktum är att en finsk och svensk NATO-ansökan kan innebära startskottet på ett mer militariserat EU, vilket inte är negativt. EU behöver stärkas på alla fronter, med eller utan svenskt NATO-medlemskap.
Foto: Martin Falbisoner
