Anders Miltons framdrivna lag om psykiatriskt tvång höll inte. Psykiatrin har inte rätt att påtvinga personer psykofarmaka i hemmet med stöd av lagen om ”öppen psykiatrisk tvångsvård”. Det här säger Regeringsrätten i en prejudicerande dom, vilket även är en seger för de mänskliga rättigheterna. Socialstyrelsen ville i sitt utlåtande att psykiatrin skulle kunna diktera domstolarnas beslut.
Ett av de mest förödande arven efter psykiatrisamordnaren Anders Milton var den tvångslag som han drev igenom. Tvångspsykiatrin skulle utökas till hemmen och Miltons krav var att människor med psykiska problem behöver ”undantagslöst medicinering” (samtidigt som han var anställd som lobbyist för ett stort läkemedelsbolag). Att utsträcka tvånget till människors hem är oerhört allvarligt och ett brott mot de mänskliga rättigheterna.
Men nu har psykiatrins dröm om att slippa besvärliga patienter och istället kunna döma personer till ”medicinering” (läs: kemisk lobotomering) i hemmet slagits i spillror. Bakgrunden är följande:
En överläkare vid psykiatrin i Stockholms län krävde hos länsrätten att en man med diagnosen schizofreni skulle dömas till ”öppen psykiatrisk tvångsvård” i 6 månader. Del av de särskilda villkoren som skulle gälla var att mannen tog emot injektioner med antipsykotika/neuroleptika (psykiatrins tyngsta droger). Mannen hävdade att hans psykiska problem inte berodde ”på kemiska faktorer varför medicinering som behandling är inadekvat”. Länsrättens psykiatriskt sakkunniga gick på överläkarens linje och rätten dömde mannen till öppen psykiatrisk tvångsvård.
Mannen överklagade till kammarrätten och hävdade då bland annat att ”patienten inte skall utsättas för en större integritetskränkning än vad som är absolut nödvändigt för att ge honom erforderlig vård.” Kammarrätten lyssnade inte, förlitade sig på överläkarens ord och avslog mannens överklagan.
Mannen överklagade till Regeringsrätten, som begärde in ett yttrande från Socialstyrelsen. Och Socialstyrelsen begärde i sin tur ett yttrande från psykiatriprofessor Lars von Knorring, vetenskapligt råd för vuxenpsykiatrin på myndigheten. von Knorring som är en strikt biologisk psykiatriker och ser livstidsutskrivning av psykofarmaka som ”nödvändigt”, samt en av arkitekterna till Miltons tvångslag, skulle få göra den avgörande bedömningen i ärendet. von Knorring och hans fru är även starkt ekonomiskt kopplade till läkemedelsindustrin.
Socialstyrelsen gjorde följande otroliga bedömning:
”…patienten måste vara föremål för tvång eftersom han inte samtycker till den läkemedelsbehandling som enligt den medicinska utredningen är oundgänglig”.
Man menar alltså att vårdformen måste kunna få ge psykiatriska droger mot personens vilja – i sitt eget hem. Socialstyrelsen skriver vidare att den rättsliga bedömningen i sådana här fall måste underordnas den medicinska bedömningen – det skulle med andra vara så att psykiatriker dikterade domstolarnas beslut. Man skrev:
”Den rättsliga bedömning som således ska göras måste i stor utsträckning vila på den medicinska utredningen i målet.”
Och psykiatriprofessor Lars von Knorring skulle alltså bli den som gjorde den ultimata ”medicinska bedömningen”, som Regeringsrätten skulle ha att rätta sig efter. von Knorring bröstade sig och hänvisade till att han är medlem i den biologiska psykiatrins högsta förening World Federation of Societies of Biological Psychiatry (WFSBP), och att man i riktlinjerna därifrån för ett fall som detta rekommenderade ”medicin under mer än fem år och kanske för resten av livet”.
von Knorring skrev vidare att det inte ”skulle kunna finnas något mindre ingripande villkor” än ”medicinering” och att ”såväl Psykiatrisamordnaren som Regeringen haft situationer som den i det aktuella fallet i åtanke när man skapat den nya vårdformen”.
Socialstyrelsen och von Knorring hade med andra ord talat om för Regeringsrätten vilken den ”medicinska bedömningen” var – som domstolen skulle rätta sig efter.
Regeringsrätten beslutade i stället att avvisa tvångskraven. (beslut av den 5 juli, Psykiatrimål
http://www.regeringsratten.se/templates/DV_InfoPage____14002.aspx )
Man måste i sammanhanget se på de fruktansvärda skador som dessa starka psykiatriska droger framkallar. Bland annat minskar de avsevärt livslängden med upp till 20 år, hjärnan krymper (shrinks), de framkallar akatisi, ett mycket obehagligt rastlöst tillstånd som ofta utmynnat i våld (sanslöst våld). Skadeverkningarna finns bland annat beskrivna av Healy/ Herxheimer i artikeln Antidepressants and Violence:
”Det finns goda bevis för att akatisi kan förstärka psykopatologin i allmänhet och konsensus att det kan sammankopplas med både självmord och våld. Ett samband mellan akatisi och våld, inklusive mord, efter bruk av antipsykotiska medel har tidigare rapporterats.”
Man bör också nämna de många stämningsfall som läkemedelsbolag som tillverkar antipsykotika råkat ut för i USA. Man räknar med att tiotusentals, kanske hundratusentals personer drabbats av diabetes på grund av den enorma viktökningen medlen framkallar (20-40 kg), vilka många dött av.
Man får då fråga sig om det förutom kemisk lobotomering är eutanasi man eftersträvar genom tvångsinjektion av dessa medel. För botat har de aldrig gjort.
Regeringsrättens beslut är en viktig seger för de mänskliga rättigheterna och ett hårt slag mot den psykiatriska tvångsmedicineringen.
Kommittén för Mänskliga Rättigheter grundades 1969 i USA och 1972 i Sverige av Scientologi-kyrkan för att undersöka och avslöja psykiatriska brott mot de mänskliga rättigheterna och för att rensa upp inom den psykiatriska vården
Källa: Mynewsdesk
