Vad kan man göra om man hittar en ”övergiven” katt – Vad kan Länsstyrelse och Polis göra?

Under sommaren föder många övergivna katthonor ungar utomhus vilket resulterar i ännu fler övergivna katter som riskerar att fara illa utan mat, skydd och tillsyn. Även så kallade ”sommarkatter” överges efter sommaren och riskerar fara lika illa.

Länsstyrelsens inledning

Med anledning av problemet med herrelösa katter vill Länsstyrelsen och Polisen informera om vad man som privatperson kan göra när man hittar en övergiven katt och vilken lagstiftning som gäller.

Hittekatt?

Det är viktigt att man är medveten om att man som ägare till en katt inte alltid måste ha ”kontroll eller uppsikt” över sin katt enligt de lagar och den praxis som finns. Det innebär att man inte kan anta att en katt är bortsprungen bara för att den för stunden inte befinner sig i närheten av någon person eller fastighet. Övergivna och förvildade katter räknas heller inte som hittegods (se nedan), utan kan istället om det är nödvändigt avlivas av jakträttsinnehavaren. Länsstyrelsen kan även fatta beslut om att omhänderta en övergiven katt enligt regler i djurskyddslagen.

Vem är djurhållare och vad innebär det?

Börjar du mata en katt blir du, enligt förarbetena till djurskyddslagen, en djurhållare och måste då sköta katten i enlighet med djurskyddslagen. Det händer att människor av välvilja börjat mata en katt som kommer till dem eftersom de tycker synd om den. De glömmer då ofta bort att katten förutom mat även måste ha tillsyn två gånger om dagen enligt lagstiftningen samt skydd för väder och vind. När katten sedan blir sjuk ska den få nödvändig vård vilket du som djurhållare ansvarar för. Man får heller inte glömma att katterna lätt förökar sig och då kräver också avkommorna mat, skydd och vård. Regleras inte förökningen resulterar det även lätt inavel vilket kan innebära lidande för djuren.

Länsstyrelsen är den myndighet som kontrollerar att djurhållare följer djurskyddslagen. Länsstyrelsen får då och då samtal från personer som börjat mata en katt som efter en tid blivit sjuk eller på annat sätt behöver vård som innebär en kostnad eller större ingripande från den enskilde. Då möjligheter eller vilja till det inte finns, kontaktas myndigheterna för att rädda katten. Länsstyrelsen kan då inte göra annat än att informera den ovetande djurhållaren som dennes skyldigheter och ansvar enligt djurskyddslagen och därefter kräva åtgärder för katten om så inte sker. Om inte katthållaren vidtar nödvändiga åtgärder kan Länsstyrelsen besluta om att förelägga katthållaren att vidta åtgärderna, alternativt omhänderta katten enligt 32 § djurskyddslagen.

Hittegods

Enda gången en katt kan räknas som hittegods är egentligen då man hittat en katt som uppenbart är borttappad, till exempel en katt i en kvarglömd transportbur på en tågstation eller någon liknande situation.

Om man hittat en katt och anser att det är ett hittegods ska detta anmälas till Polisen, antingen via tel 114 14 eller via besök på polisstationen. Man kan inte räkna med att man kan lämna katten direkt hos polisen då det inte alltid finns möjlighet för polisen att stalla upp katter. Man får från fall till fall komma fram till en tillfällig lösning, till exempel att upphittaren själv tar hand om katten tillfälligt eller att man kontaktar ett katthem som kanske har möjlighet att ta hand om katten. Om och när polisen ansvarar för uppstallningen av ett djur oavsett art, förvaras djuret hos en lämplig uppstallare. Skälig tid för förvaringen får bedömas med hänsyn till beräknade kostnader, djurets tillstånd med mera. De kostnader som uppstår i samband med vården av ett upphittat djur ska ersättas av ägaren och om djuret inte hämtas får det säljas, alternativt avlivas.

Polisen registrerar upphittade och bortsprungna djur i det regionala Djurregistret. Tyvärr finns ingen möjlighet att göra sökningar över hela landet i detta register. Det får förutsättas att djurägare anmäler sina djur vid en eventuell förlust så att man snabbt kan göra en jämförelse och kanske återföra djuret till dess rätta ägare.

Djurskydd

Finner du en katt i dålig allmän status, till exempel, mager, dålig päls eller om den på annat sätt verkar må dåligt, ska du om ingen ägare hittas, kontakta Länsstyrelsen på telefon 019-19 39 70. Länsstyrelsen har möjlighet att fatta beslut om ett omedelbart omhändertagande enligt 32 § Djurskyddslagen om katten bedöms som lidande. Katten kommer då att omhändertas genom polisens försorg och beroende på dess status säljas, överlåtas eller avlivas.

”Sommarkatt”

Det finns inga vildkatter i Sverige, de så kallade ”vildkatterna” är katter utan ägare (herrelösa katter som övergivits eller på annat sätt kommit bort och sedan förökat sig). En del har den uppfattningen att katter alltid klarar sig. Överlever gör de många gånger utan skydd och utan tillsyn, men till vilket lidande? Dessa katter har ofta på grund av dålig föda och dåligt skydd en sämre motståndskraft mot sjukdomar och ohyra. Det går därför inte att ta hand om en katt bara över sommaren och sedan sluta när vintern kommer och katten vill komma in. Den har vant sig med den vård och omsorg den fått och när förutsättningarna förändras är risken stor att katten blir utsatt för lidande. Det är dessutom ett brott mot djurskyddslagen.

Ansvar för skador som katter kan orsaka

Enligt tillsynslagen skall katter skötas på ett sådant sätt att skador och olägenheter förebyggs. Dock finns ingen straffsanktion kopplat till denna paragraf. Det man kan göra som privatperson om man blir drabbad av skada eller olägenhet orsakad av katt, är att civilrättsligt kräva ersättning för de faktiska skadorna som katten orsakat. Kattägaren har med andra ord inte strikt ansvar över sin katt, vilket däremot en hundägare har, utan ansvar endast för uppkomna skador om ägaren vållat dem. Skadorna måste dokumenteras noga för att man ska ha möjlighet att få ut någon ersättning. Det kan vara att man till exempel tar kort på katten då den river sönder stolsdynor eller repar bilar. Man har också rätt att freda sig mot katter som orsakar skador, detta har fastslagits i en dom från år 2001 i Miljödomstolen. Med detta menas att man som fastighetsägare själv får överväga vilket skydd som kan finnas för att freda tomten från katter.

Enligt de lokala ordningsföreskrifterna som är olika från kommun till kommun ska inte bara hundar utan även katter hållas kopplade på allmän plats samt vara märkta med ägarens kontaktuppgifter. Med allmän plats menas till exempel områden som är allmänt tillgängliga. Denna paragraf är straffsanktionerad, det vill säga att man kan dömas till penningböter om man bryter mot lagen. När det gäller katter är det inte praxis att skriva ut böter för detta. En av anledningarna är bland annat att man från Länsstyrelsens sida i det så kallade Kattprojektet från 2006, konstaterat att lag och praxis ger katter i Sverige rätt till en viss rörelsefrihet utan att behöva vara kopplade. Detta har JO fastslagit i ett beslut från 1996. Detta innebär att katter får löpa fritt var de än går då de oftast går själva och inte är tillsammans med ägaren, som en hund. Har man med sig en katt på samma sätt som en hund, till exempel som sällskap på en badstrand,  får man vara uppmärksam på att detta kan vara förbjudet enligt de lokala ordningsföreskrifterna i respektive kommun.