Livet på 1700-talet kallas en föreställning med Gustafs skål, där man visar danser och lekar iförda tidstypiska kläder. Här får man också veta hur typiska tidsfördriv kunde te sig på gustaviansk tid.
Kammarmusikkonserter framförs i Skogaholms vackra 1700-talsmiljö:
– Christer Karlberg, gitarr, och Jerker Halldén, flöjt, lördag den 17 juli kl 15
– Musik för barockluta av Silvius Leopold Weiss och David Kenner framförs av Karl Nyhlin söndag 18 juli kl 15
– Musik från Bellmans tid framförs av Ann-Christin Edblad, sång, och Göran Edblad, gitarr, onsdag 21 juli kl 18
– Bland nymfer, pokaler och herremän – ett musikaliskt möte mellan Kraus, Mozart och Bellman framförs av Gentiliekvartetten med Gabriella Lambert-Olsson, sopran, och Anders Fröling, baryton, lördag 24 juli kl 15.
Bellmandagens firande
”Bland festerna till minne af i vår kulturhistoria ingripande personligheter har såsom en redan traditionel vorden folkfest upptagits Bellmansdagen, den 26 juli.”
Så kunde man läsa i Skansens årsberättelse från 1893 och firandet av Bellman har fortsatt utan uppehåll sedan dess. Nu är det 2010 och det verkar inte som om skaldens glans bleknat med åren.
Länge höll sig Skansen också troget till dagen den 26 juli. Carl Michael Bellman både föddes och dog i februari, men att hans dag blev en dag i juli beror på att sällskapet Par Bricole ville resa en byst över skalden, och den stod färdig för avtäckning just den 26 juli 1829. I modern tid har firandet anpassats något till närmaste helgdag för att göra det möjligt för så många som möjligt att vara med och fira. Bellmandagen firas vid Skogaholms herrgård, Hazeliushuset och Sollidenscenen.
Poeten Bellman
Carl Michael Bellman föddes den 4 februari 1740 i Stockholm. Han växte upp på Söder och visade tidigt tecken på en litterär ådra. Han fick en informator som uppmuntrade och utbildade honom i språk och poesi. Trots det så fick han sin första provanställning vid Riksbanken. Året efter skriver han in sig vid Uppsala Universitet men här studerar han mest det intensiva utelivet, och när han blir ställd inför Riksbankens förhör blir han godkänd med knapp nöd och anställd som ”extraordinarie”. Det han är bäst på vid den här tiden är att traktera cittra, och han ger också lektioner på instrumentet.
Bellman tyckte om att festa, både på kredit och lånade pengar. Till slut blir han tvungen att fly undan sina fodringsägare till Norge. Han får senare ett lejdebrev för att kunna komma hem och ordna upp sina affärer. Han tar avsked från Riksbanken och lämnar in en konkursansökan 1764. När den blir beviljad kan han börja om på ny kula. Tillsammans med sin vän Anders Lissander börjar han skriva dryckesvisor, göra bibelparodier och framförandet av dessa fick senare sin form i verket Bacchi Orden. Hans rykte som underhållare och vispoet spred sig och hans visor publiceras i många visböcker.
Våren 1770 kommer Fredmans Epistlar ut, samtidigt som han blir arbetslös igen när generaltullsdirektionen, där han haft en tjänst, läggs ned.
1772 kommer Gustaf III till makten och en sång som Carl Michael skrivit, Gustafs skål, blir populär och används som en kungssång. Kungen får upp ögonen för poeten och han utnämns till sekreterare för Nummerlotteriet och hovsekreterare. 1977 träffar han Lovisa Fredrika Grönlund och de gifter sig på vintern samma år. De får fyra söner, Gustaf, Elis, Carl och Adolf. Elis dör i kopporna 1787,
1791 kommer Fredmans sånger ut, och samma år får Carl Michael Svenska Akademins prestigefyllda Lundbladska priset för Fredmans epistlar.
När kungen skjuts 1792 förlorar Bellman sin beskyddare, men året därpå blir han ändå invald i Musikaliska Akademin. Han brottas med en allt sämre ekonomi och familjen tvingas flytta flera gånger för att få billigare hyra. 1785 blir han arresterad för att han inte kunnat betala sina lån, och när han kommer ut därifrån är han märkt av vistelsen och sjuk. Han dör sen i lungsot den 11 februari 1795 55 år gammal.
Bellman säger om sig själv att han inte är djupsinnig, men konstnären Bellman är en känslig och skarpsynt skildrare av livet. Hans texter är mångbottnade; myt och realism går in i vartannat, satir och allvar, festglädje och dödsångest. Han beskriver utan försköning de mindre vackra sidorna av livet. Samtidigt är han en lyriker av oöverträffad slag, med ett språk som utgör det vackraste svensk litteratur kan erbjuda.
Bellmans val av ämnen och hans sätt att beskriva dem ansågs ofta ”låga” av samtiden. De människor Bellman diktar om tillhör i huvudsak det lägsta sociala skiktet i samhället; huvudpersonerna i verket Fredmans Epistlar utgörs av alkoholister och horor.. Han är ingen moralist, och ser aldrig ned på dem han skildrar, tycker aldrig synd om dem. Han skriver med lidelse och sympati, och lyckas fånga människor känslor, njutning, glädje och frustration. Bellman är rolig, men inte glad och lättsinnig. Det finns en underliggande smärta i texterna som gör att Fredmans ständiga uppmaningar till att supa och förlusta sig får en efterklang av tomhet.
Källa: Förkortat från text av Thord Lindé, www.bellman.net
Program under Bellmandagen 25 juli
Låt oss våra lustar fria tyglar giva! – musik medCarl-Håkan Essmar, sång och cister och Denise Engman, sång och cembalo. Vid Skogaholms herrgård kl 12 och kl 15
Så lunka vi så småningom – musik med Jeja Sundström, Sten Magnus Petri och Christer Karlberg- ensemblen. Sollidenscenen kl 14
Rött vin och pimpinella… – Måltid i det gröna på Bellmans vis. Serveras av Stora Gungan på Hazeliushusets gårdsplan kl 12 – 18
Käraste bröder, systrar och vänner – musik med ”Bacchi Buller” – Bernt Törnblom, sång och gitarr, Santiago Jimenez, violin och Igor Boiko, bas. Hazeliushuset gårdsplan kl 12 – 13.30
Käraste bröder, systrar och vänner – musik med ”Bacchi Buller” – Bernt Törnblom, sång och gitarr, Santiago Jimenez, violin och Igor Boiko, bas. Hazeliushuset gårdsplan Kl 15.30 – 17
Källa: Skansen
