Varje svensk skattebetalare bidrar årligen med cirka 1 700 kronor till att späda på Östersjöns övergödning. Största delen av EUs jordbruks- och fiskestöd är antingen miljöskadliga eller missriktade och ges utan tillräckliga miljökrav. Världsnaturfonden WWF drar nu igång årets Östersjökampanj med kraven att stoppa övergödningen, överfisket och öka samarbetet.
– För att lösa Östersjöns problem måste vi förändra EUs jordbruks- och fiskepolitik. I den debatten har de svenska politikerna varit alldeles för passiva vilket drabbar havet, säger Åsa Andersson, Östersjöchef på WWF.
WWF uppmanar nu den regering som vinner valet i höst att ta sitt fulla ansvar och agera kraftfullt för en friskare Östersjön. Från och med juli och två år framåt får den svenska regeringen en nyckelroll i Östersjöns miljöarbete genom att Sverige tar över ordförandeklubban i konventionen för Östersjöns miljö (HELCOM).
– Jordbruksstödet är EUs absolut största budgetpost och ges idag utan tillräckliga krav på miljöåtgärder. Det är ett föråldrat system som måste förändras för att minska miljöpåverkan. Grunderna för EUs nuvarande jordbrukspolitik skapades 1957 i en tid och en värld som såg helt annorlunda ut jämfört med idag, säger Lennart Gladh, övergödningsexpert på WWF.
Jordbruket står för hälften av de 600 000 ton kväve och cirka 30 000 ton fosfor som övergöder havet varje år. Att klara miljömålen enligt Helcoms aktionsplan för Östersjön kostar cirka 2,6 miljarder euro årligen. Jämfört med de omkring 14 miljarder euro EU årligen betalar ut till jordbruket i Östersjöregionen är summorna marginella.
– Alla berörs av EUs jordbrukspolitik eftersom vi måste äta och betala skatt. Frågan är politisk men våra politiker hukar bortsett från ett och annat populistiskt utspel åt ena eller andra hållet. Vi vill att svenska politiker nu reser sig och agerar kraftfullt för att förändra systemet. WWF efterlyser en politik som fokuserar på miljö och regionala frågor och där stödet går till jordbrukets tillhandahållande av kollektiva nyttigheter – som biologisk mångfald och rent vatten – och inte till matproduktion som alltmer är styrd av marknaden, säger Lennart Gladh.
Positiva tecken på en förbättrad havsmiljö har kommit under den senaste tiden. Delar av torskbeståndet har återhämtat sig, blåstången brer ut sig i innerskärgårdarna och inflödet av övergödande näringsämnen till havet har minskat på vissa platser – men mycket återstår att göra.
– När det gäller fiskeflottan måste den anpassas efter den mängd fisk som finns och det illegala fisket och dumpningen av fångst måste stoppas. De årliga kvotförhandlingarna måste ersättas med en regional förvaltning som arbetar långsiktigt för att säkra både fisken och fisket för kommande generationer, säger Jenny Fors, fiskepolicyansvarig på WWF.
En majoritet av världshavens största döda bottnar finns i Östersjön. En yta stor som Danmark är mer eller mindre syrefri. Utsläpp av bland annat fosfor har gjort att storleken på de syrefria bottnarna stabiliserats på en hög nivå de senaste 10 åren. Östersjön är det område som är värst drabbat i världen.
– Läget är fortfarande allvarligt eftersom regeringarna i regionen inte gör vad de lovar. Men Östersjön går att rädda om vi gör rätt saker och politikerna fattar rätt beslut. Vi har ekonomiska resurser, vetenskapligt kunnande, engagerade medborgare och företag. Nu är det bara politisk handlingskraft som krävs, säger Åsa Andersson.
Idag ligger ansvaret för Östersjöns välmående på en lång rad länders och ministrars bord . Helhetsperspektivet saknas och nyckeln till att rädda Östersjön heter samordning.
– För att rädda Östersjön behövs en fungerande internationell förvaltning där alla ekonomiska intressen, myndigheter och regeringar i samtliga nio Östersjöländer samarbetar. Här i Sverige behöver också en samlad havs- och vattenmyndighet etableras med ansvar för planering och förvaltning av hela havets ekosystem och de aktiviteter som sker där, säger Åsa Andersson.
WWF uppmanar i sin Östersjökampanj i sommar politikerna att agera när det gäller övergödning, överfiske och att arbeta för en bättre samordning på alla nivåer – mellan länder, myndigheter och branscher – för att lösa miljöutmaningarna.
Källa: WWF
